Norrländska Korrespondenten – 27 december 1867, sida 3

för den höge gästens värdiga mottagande. Och nu blef ett fejande och stökande så Gud sig förbarme. Den i Eriksviks annaler oförgätliga dagen var inne: tjusarkonungens höll sitt intåg inom dess stolta murar och emottogs på borggården af baron Rosenstjerna, som i en liten harang tolkade sin tacksamhet för den stora gunst och oförtjenta nåd, som genom detta höga besök vederfors hans hus. Sedan Gustaf svarat med den hjertvinnande förbindlighet, som han så väl hade i sin makt då han ville, gick han, lätt stödjande sig pa en ung maniiysande kavalleriuniform, på hvars breda bröst sågos taperhetsmedaljen och svärdsordens dekoration, uppiör de höga trapporna och in i salen, der värden för honom presenterade sin familj och ortens honoratiores. Här, min bäste baron yttrade konungen scende, lar jag för er presentera min synnerligt gode vån majoren, riddaren och medaljören välborne herr Gustaf Lagerträd, en man, hvilken ni och alla redligt sinade svenskar hafva att tacka för den förmanen att ännu se er konung bland de lefvandes antal. Jag har visserligen efter förmaga sökt belöna honom härför, men den unge mannen har tillstatt för mig, att ni har i ert våld en klenod, hvars egande han skulle skatta högre än hvarje