Norrländska Korrespondenten – 27 december 1867, sida 2

hafva dig från den välsignade läsningen, hvaraf jag ingeuting begriper, och förma dig välja en bana, som med heder varit trampad icke blott iaf din far och farfar utan äfven af dna förfäder flera generationer uppåt — men detta beslut kommer för bråstörta för att vara väl öfverlagt. Uvad är skälet, ifall du anser mig värdig få del deraf?) Så ni talar, käre farbror, svarade Lagerträd förebrående och med en af rörelse darrande stämma. vem skulle vara värdig att få läsa äfven i mina doldaste tankar om icke ni, som åtog er den faderoch moderlöse gossen hvilken stod der blottad på allt skydd, omhuldade honom med en faders kärlek och gjorde det möjligt för honom att erhålla den bildning — — yIcke annat än min förbaskade skyldighet, afbröt Fendriken; vicke annat än hvad jag lofvade din far, min gamle ungdomsvän och v penbroder, ögonblicket innan de höga herrarna deruppe i Stockholm togo hufvudet af honomför det han velat hjelpa Adolf Fredrik, högstsalig i aminuelse, återfa den makt, som honom med rätta tillkom, och hvilken det packet beröfvat honom Men fram nu med skälet, och utan för manga preludierl Farbror har ju alltid hållit mycket af Ulrika Rosenstjerna? yvisst! knäfveln har jag det. Till