Norrländska Korrespondenten – 27 december 1867, sida 2

IIvad står på — brummade den ö den gamle, — vär du redan tillbaka från herregården? Gå förut, jag kom mer efter så fort mitt fördömda träben det tillater.Lagerträd hade icke varit inne månea minuter förrän Fendriken kom linI I j I i I I k ides. Sedan han tändt pipan och I 8s zit sig ned i sin gamla ländstol, yttrade han: Nå, hvarom är fråga, min g sse? Bomber och granater! du ser så högtidlig ut i synen som gamle Dunder i verlden då fienden skjutit bort trumman och han stog der med blotta pinnarna, eller som en rekryt, hvilken första gången hör kulorna hvina kring öronen. Det är också temligen allvarsamma saker jag har att färtälja: jag reser till Finland, och det i morgondag. yrih Finland? sporde gubben på det högsta förvånad. ÖIIvad tänker du göra der? För en tid åtminstone utbyta boken mot svärdet.o vIIvad f—n säger du? utropade Fendriken, uppspringande med en ynglings lilignet, oaktadt träbenet och de sjuttio åren. Hvad är det för ett sakramenskadt prat? Icke derföre att jag icke anser krigaryrket för det yppersta i verlden — du känner af gammalt mina tankar em den saken, äfvensom du väl kommer ihåg att jag i dina pojkår ville