Norrländska Korrespondenten – 27 december 1867, sida 2

och med eft så gammalt hjerta som mitt kan bli uppvärmdt vid åsynen af en sådan liten gudsengel. Du har väl aldrig varit galen nog atttitta för djupt in i de vackra ögonen? 5J0, bäste farbror, jag — —7 Fy tusanb skrek gubben under det han i vredesmod slog pipan mot kakelugnen med den kraft att älsklingen gick i stycken. Blixdunner-vetterl vilja ga och skjuta ihjel sig för en flickunges skull, vore det äfven den bästa! Du är bestämdt icke någon telning af den gamla Lagerträdska stammen. Att jag är en äkta Lager trå d. hoppas jag snart få tillfälle lägga i dagen yttrade magistern, hvilken det icke kunde falla in att taga humör öfver sin gamle väns något burleska ord. Långt ifrån att baronens vägran att gifva mig sin dottor — som, inom parentes sagt älskar mig lika högt som jag älskar, henne — nedslagit mitt mod och kommit mig på den tanken att söka döden, har den tvärtom eggat mig att göra de största ansträngningar för att vinna den herrliga flickan. Den fattige, föga bemärkte magistern vill den stolte baronen icke kalla måg, men han skall säkert icke afvisa den som återvänder smyckad med krigiska lagrar och hvars bragder ligga på allas läppar. Resonnerar du på det viset, gillar jag fullkomligt din plany svarade den gamle försonad. Vär store korung