Flyktad glädje bjuds på nytt Och i hjertat känslar blomma Lika dem, med barnet slytt. Du som mörk och bitter klagar För hvar sorg, dig jorden bär. Har du ej från barndomsdagar Gömd en skatt för dag som är? Talar ej uti ditt sinne Om en dag en bättre tid, Något gladt och vänligt minne, Som ditt hjerta skänker frid? I vad dig lyckan ock har gifvit, Hur du vunnit skatter än, Största vinsten dock af lifvet År att bli ett barn igen. Är, som det, att tro — att glömma Allt hvad sorg och angest skänkt, Slumra godt, som det, och drömma, Älska, tänka hvad det tänkt. I ————