Norrländska Korrespondenten – 24 december 1867, sida 3

lIlar ni gjort er reda för hvart denna malplacerade böjelse skall leda, och hvilka äro edra framtidsvyer, att ni skulle kunna hysa förhoppning om att fa till maka en fröken Rosenstjerna och bli lierad med ett hus, som, utom det att det är ett bland de rikaste i landet, kan skryta af flera seklers gamla anor? frågade baronen sarkastiskt. Hvarje annan man, som med fördomsfri och riktig blick uppfattade förhallandena i lifvet, skulle jag svara att guld och stolta anor icke utgöra osvikliga och nödvändiga vilkor för lycka och sällhet, att en trogen och varm kärlek jemnar manga kantigheter, att jag — vare det sagt utan sjelfberöm — redan vunnit anseende på den bana jag valt och i en icke så långt aflägsen framtid har stora skäl att hoppas icke blott oberoende utan äfven en aktad samhällsställning. För den bördsstolte och fördomsfulle aristokraten har