lande mellan tänderna: yfördömde egoist! vore det icke för mitt hedersord, skulle du aldrig bli egare till en perla hvars värde du icke förmår uppskatta.Först fram på morgonen anlände doktorn. Ilan lyckades genom sin konst få bort öfverretningen i flickans nerfver; så att hon snart föll i en välgörande sömn. Den lärde herrin, som af friherrinnan underrättats om sjukdomsorsaken, förklarade, att för närvarande visserligen ingen fara vore för handen, men att om baronen fasthölle sin plan och upprepade sina försök att tvinga dottrens hjerta, det kunde medföra de svaraste följder. Magister Lagerträd iufann sig på utsatt tid, väl nagot blek, men lugn och sansad, samt fördes af baronen till denves enskilda rum. Sedan begge tagit plats i en soffa, yttrade värden: Jag är er synnerligen förbunden, herr magister, för er beredvillighet att bevilja mig detta samtal, som jag vill hoppas skall utfalla till ömsesidig belåtenhet . . . Kan jag vänta att ni besvarar en af mig framställd fråga med den upprigtighet som anstar en adelsman och en man af heder? tillade han, skarpt fixerane den unge mannan. vJa, det kan ni, herr baron) varade efter någon besinning Lagerträd i ep stolt men aktningsfull ton.