Norrländska Korrespondenten – 24 december 1867, sida 3

JulqvädeSnart sig Julqväles skugga sänker, Det blir natt omkring vår pol; Men en natt, der stjernan blänker Lika klar som dagens sol: Hoppets stjerna för hvart sinne, Glädjens stjerna för hvart tjäll — Lifvets högtidsfest är inne, Qvällen är en Juleqväll. Juleqväll, från dagar flydda Kär och helig, kom med frid, Kom med kärlek till vår hydda. Lugn för hvarje hjertas strid! Den som lider den som klagar För hvar dröm, som svek ännu, Ingjut tröst! För bättre dagar Bästa hoppet gifve du! Det är Barnens fest som stundar, Glädjen står i högan loft, Ack, hvad tröjd ge sommarns lundar, Foglars sång och blommors doft Mot den syn, då Julgran glimmar, Full af ljus och stjernors glans, Och den unga skaran stimmar Omkring den i lek och dans! Och när Julens alla skänker Delas ut, hvad jubel då! Glädje hvarje öga blänker. Hörbart alla hjertan slå, — Unga piltar toner locka Utur giga och trumpet! Lillan får sin första docka Och ej större lycka vet. Nej, se på! hvad kan det vara, Granna leder rycka fram? Det är folk som önska bara Blodig lek i orök och damv. Krigiskt stämd blir genast tonen, Leken vexlar om helt tvärt, Och man riktar nu kanonen, Laddad med — en vanlig ärt. Barnets dagar hädanflykta, Ack, så fort som strömmens lopp, Men det trogna minnets lykta Lyser det försvunna opp: Gamla vänner återkomma,