ten skulle wara större om postwerkets egna tjenstemän erhölle postkontor i stället för att, såsom nu oftast sker, des samma skånkas bort såsom lön utan möda åt till krigstjenst odugliga eller orkeslösa militärer, hwilka, helt och Hål: let fremmande för vet ganska mödo: samma arbetet, finna det beqwämt att afstå en ringa del af fin lön åt en uns derordnad tjensteman, fom på förordnande sköter befattningen och bär ans swaret. Skilnaden mellan en ordinarie och en tillförordnad postmästare är på tagligen ganska stor — en ordinarie har en fullkomligt tillräcklig aflöning hwilken oftast genom sportler erhåller en icke obetydlig tillökning, hwarjemte han är säker att till döddagar få be: hålla platsen — allt etta en tilrädlig sporre för honom att wara mån om platsens noggranna uppehållande; en tillförordnad tommer, oftast skuldsatt, till en för honom fremmande ort, får en i förhållande till ret anfträngande arbetet och stora answaret alltför liten aflöning oc) bar slutligen ej den rins gaste säkerhet för att ens under den närmaste framtiden få wara i besittning af dessa förmåner, än mindre har han förhoppning att framdeles erhålla nagot eget postkontor; ty när hang gamle förman en gång rör, finnes cn mängd gamla militärer till hands, alla med större meriter naturligtwis än en extra ordinarie postskrifware, som ej har annan merit än att kunna sköta ett postfontor, en i wederbörandes tycke efter hwad det will synas för en postmästare alldeles obehöflig egenskap. Wi behöfwa icke säga att dessa rater ej tilltommit i afsigt att urskulda af witne Hallenbergs brottsliga beteende, utan för att återigen gifwa mederbör vante en påminnelse om te betäntliga följderna af den skriande erättwisan att till postmästare befordra för poftmifendet helt och hållet fremmande personer, med kränkande af deras rätt fom an: wäntt många års mödosamt arbete på att sätta fig in utt postwäsendets för: hållanden, i förhoppning att på denna bana fe fin framtid betryggad. J ywilten skala det bedröfliga befordringssystem, som wi omtalat, ännu gör sig gällande, kan man sluta deraf, att enligt ärets statskalender finnas inom poststaten mer än 50 f. d. milic tärer med posttontor, bland hwilta mer än 40 äro öfwer 60 år gamla och blund dessa twenne som äro öfwer 80 år. Man bör kunna wänta, att den nye generalpostrirektören ide underlåter att göra traftiga föreställningar hos reges ringen om ret förderfliga inflytande på postwäsenret uti landet af vet hittils söljda befordringssystemet, och man fyr neg äfwen ha grundade anspråk på, att lonungens rargifware icke underlåta att begagna sin grundlagsenliga rätt att wid dessa befertringsärendens hands läggning göra sådana jöreställningar, att de jökandes skickliahet och förtjenster, men icke wäld och favoritskap göra sig gällande wit utnämningarne. Mag Mus QONJAYJIHUOANDKkHK GOYYOnHäGanDONUnN