mindre effekt än om en bomb slagit in i rummet och kreverat för deras fötter, är lätt begripit. Magister Lagerträd, som eljest egde en ovanlig sjelfbeherrskning, vardt blek som en vålnad och handen, som höll, glaset, darrade så häftigt, att hälften af dess innehåll spilldes på duken. Och hur var det med den arma Ulrika? Då gästerna trängde sig fram till henne för att gratulera, studsade de tillbaka af öfverraskning, ty den nyss så blomstrande flickan satt der skälfvande som ett asplöf, med ansigte och läppar hvitare än den drägt hon bar. IIon sökte framstamma några ord men förgäfves, ty tungan nekade henne sin tjenst. Det undföll ingen af de närvarande att fröken Ulrika ansåg en förening med grefve Flaxendorff såsom den högsta möjliga olycka, men hvarför begrep ingen, då grefven var vacker, rik, förnäm och med lysande utsigter för framtiden. Synnerligast flickorna kunde icke förstå Ulrikas aversion för den unge mannen; det fanns icke en bland dem, som icke skulle prisat sig lycklig att intaga hennes ställe. Visserligen var grefvens lättsinne vis-a-vis deras kön känd äfven af dem; men fruntimren ursäkta i allmänhet gerna herrarnas galanterier — notabene före trolofn ing och kopulering, ty Gud nåde den äkta man, som gör sig skyldig till äfven den obetydligaste otrohet — då förva ndlas