Norrländska Korrespondenten – 20 december 1867, sida 3

utsätta mig för min fars hela vrede än blifva en grefvinna Flaxendorff.o iOch jag — svarade grefven — hyser icke det minsta tvifvel att ni en gång skall bära detta namn. Jag har er fars löfte, och på detta kan jag fast bygga, ty hellre vill han uppoffra lif och gods än nämnas löftesbrytara Ja, ni kar rätt, utbrast den arma flickan i det kindernas friska rodnad förbyttes i dödens hemska blekhet; min far är i stånd att uppoffra allt, till och med sitt barn, för sin sjelfviskhet. O min Gud, min Gud, hvad skall jag göralo Finna er i ert öde och bli min maka Nej, jag kan icke så utan allt motstånd besluta mig för ctt lif af olycka och elände. Så ni talar, utropade grefven i försmädlig ton; anser ni mig då för en riddar Blaskägg som pinar ihjel sina hustrur? Men tror ni icke jag begriper orsaken till er stora obenägenhet för min person? År det icke en viss förtorkad, fördammad och förläst, men i edra ögon högst intressant magister, som skymmer bort mizy tillade grefven i det ett ondskefullt leende spelade på läpparna. Ulrika intogs af en dödlig ångest vid den tanken, att grefven hade kunskap om en hemlighet som hon trott dold för alla; ty hon kännde honom