Norrländska Korrespondenten – 20 december 1867, sida 2

Men, min bästa fröken! — jag kan väl icke förandra natur heller . . .Om det emellertid kan tillfredsställa er, kan jag försäkra er att den känsla ni inger mig är ganska nära beslägtad med den ni kallar kärlek. Jag dyrkar, jag afgudar er; för ert egande skulle jag vilja gifva år af mitt lif — tillade grefven, i det han öfverfor flickans herrliga gestalt med passionerade blickar. Det der är icke kärlek . . . jag skulle blygas att gifva er känsla sin riktiga benämning. Men vi hafva allt för länge uppehällit oss med detta ämne. Jag tackar er emellertid för er uppriktighet — nu mera än någonsin är jag besluten att äfventyra allt, ja att förr