Gtt äfwentyr va Carl 13:s torg 1 Stodkholm. En stomataregejall hade en eftermiddag efter slutadt arbete tlädt sig i sina bästa kläder för att gå ut och promenera. Han styrde färden till Carl den 13:s torg. Der såg få liftigt och gladt ut, faror af barn sprungo och lette, tastade boll, slogo pula och hade full jysselsättning med fin lyckliga ualders nöjen. Han satte sig på en dänl för att se på, under det att minner — länge glöms da — walnade och öuriallade den tid, då äfwen han hade torget till lelplats och roade fig utan tanie bu den härda trefoten, syl, pryl, bedtråd m. m. vände fit han ej fitta ensam. Ett mydket oe gant fruntimmer tog plats pa jamma bänt, och tycktes äswen hon ha stort nöje af att betratta barnens letar och lyssna till deras joller och stämt. Plötsligt tom mo 7 a 8 pojtar jagande hwarandra och och strart ssiamfsör banten, ver fruntimret och gejullen sutto, tumlade de omlull Ha hwarandra, derwid upphafwande föga vop. Det war mer un den fina damens swaga nerver sunde fala wid; hon danade — och föll i armarna pu gefallen. RNugonting få fint hade han aldrig hast i omäct förr och lände fig derför helt underlig till mods. Efter några ögonblick walnade bon upp, sag fia forwanad omlving och vtnade med en ytterft blyg min: Sör let, min bafta Here, min jwaghet! Jag trodde att någon olyda stulte hända vc) lunde ej belämpa min försträckelje. Dessa ostyringar till pojtar åro ja roliga till att fe på, men få fastigt mwåldfanuna och pför fatta toma taren lunde i sin förtägenhet ej ova nagonting; damen fortfor dock oges neradt att tala, och snart war äfven bans tasatthet förjwunnen, sa att ett A tom i gång. Det drojde dock ej länge, förrän damen sig upp. Sowad är ert namn, min herre ? San jade det. St yrke? Efter en stunds funderande swarade ban: Slomadare. Således handtwerfare! utropade damen od) såg hett glad ut. Jag tyder om bhandtwertare, tillade hon med en blick, fom gaf g gesallen mycket att tånsa på. IN ie ju hwarandra åter, fade on hwiskande, drog af den tnlörta hamjlen och rädte honom sin hand. S3og gar här hwarje eftermiddag — i morgon ufwen.! Hon sorswann. Gefällen satte jig åter och täntte uu: dertiga saler. Han dröjde länge awar, siutlihen tände han fig, till sin egen förs undran, hungrig. Sar langt har da Hvit frågade han fin sjelj och stuite fe ru tlockan. — Klockan Mur förswunnen. Haftigt watnade han ur jina drömmar, linwa, rosensargade orömmar oc fram tideobilber! Allt war art Han styncade till poiisen och anmälde stölden. Den fina tjufwen ejterspanas; Horan återsanns hos en panttånare på Ladugårds emein — vet war en brömm, En tartelens drom -Ett friarcbref (skrifw et wid vunds brnnmt i Å—erdt stans af en banlanor): Dygdertta Mamjol. him meten srögde Edra dagar! Då jag sitter jar i Wen ensambhet och fe sällstavar med någon. Förstun:er jag altid i jupra Tanchar a da jag sörjoter still utt reda ut Warra Jag ja Starckt funderar få ar tet altid sassom sto Eder Bild sastlimma i mett stachars Hjärta — ja jag älljear Eder Digdacta RANGEN sal. Med em tarrtet som allbii uUtslackas tan jag faner att om can inte wåter HAS got Mäotjwar fa bliver jag alldrig nar gonsen lolelig: Ultan oto. eit en moett älif igönom. jag har Tio tur unde 7.1mgs, Zädler innsuta . ptot e ionahe barchen och lita möle i handelen Så pu comturs a satignam är det ingen sahra att nagou VOL s:at tuntiasa: Jag wet I HN wåll att! Edert sormos ten5ctahwiliar inte sörslur emeit mett mån en ovtttjanat HM neng sam: hus butsiuns1 jutet jag a wetie pu awensom mammsät spalar uu wackert pu fontebiano, jag har wYcevias gen fornummit att Wes gul RUS :Ctut tolte sör nogon anan kr jag wurie Car sor dåt ty när hufat vanver Kb n:c buvu och temmt på rö Zu ar oct för seut, a inte sörsma mitt håltweltiga andad. Mes wenstap a trosdett tutar