Norrländska Korrespondenten – 17 december 1867, sida 2

sig. Emellertid hade den fordne kaptenens ansigte med hvar dag allt mer fördystrats; i stället för att, som han varit van, söka Maries sällskap, som en angenäm förströelse efter dagens mödor, sökte han nu ensligheten. Mamsell IIermier kunde icke undga att af dessa tecken misstänka att nagon olycka träffat honom, att nagon spekulation misslyckats. Efter att ha väl öfvertänkt saken, inträdde hon en morgon i sin förmyndares arbetsrum. Ni synes förvånad öfver denna tidiga visit, min gode vän, säger hon till honom. Men tiden och stället passa fullkomligt, ty jag ville tala med er om affärer. Om affärerb upprepade Karadec med rörelse. Ja, min gode vänp fortfor Marie I och tog plats i en fåtölj bredvid sin förmyndares byra. Det ar väl endast 8 dar sedan jag blef myndig, men på dessa 8 dar har jag förändrats mycket. Ni har alltid behandlat mig som ett barn, men då jag nu engång blifvit myndig, vill jag visa er attjag förstår mig på affärer. Min döende fars sista vilja var, att hans del af huset Hermier Å Karadeces kapitaler, som utgjorde en stor del af min förmögenhet, skulle tills jag blifvit myndig qvarsta i er vård och undergå all den omvexling egen förmögenhet underkastades ... Säg mig derför, min