Norrländska Korrespondenten – 13 december 1867, sida 4

Tankcekorn. Twifwel på sanningen eller mwerkligs heten af hwad man ide genast kan inse efter första, är en fåfäng sjelfwiskhet, en dumhet, en dårskap. Man tan icke gifwa bort sin lärlek utan att med detsamma gifwa bort fina tanlar. Tanlen är en funltion af själen; länslan strömmar fram och tillbala i blo: den samt har fin medefpunlt i hjertat. Begäret att lyckliggöra någon med sin hjertlighet har blifwit benämnt kärlek, och oseden att belasta någon med sina tansar och) sorger har blismit kallad Wiänskap.