lagren emellan alstrade wid deras sammanträffande stormar, på samma sätt som drag framlallas genom att öppna eu dörr mellan twå olika warma rum. Stormarne hwälfde molnlagren om hwarans dra, och genom denna omröring af luftens mångahanda beståndsdelar uppstod en elek tricitet, som ljungade sina gnistor i alla riktningar. Denna storartade och mördnadsbjudande strid mellan elementerna bade fortgått oberäkneligt länge, då på Skaparens warde wattenångorna börs jade förminskas genom jordfforvans tills tagande afkylning, få att de luften re nande stormarne och liungeldarne mer och mer fingo öfwertaget, de tyngre och tä tare grundämnena sjönko ned till hafe bottnen, mer de lättare gaserna höjdes upp i molnen, och wattenångorna till stor del bortsopades och det blef ett föfte, fom åtffilde det matten fom war under fästet, ifrån det matten fom war ofwan fästet. Och Gud kallade fästet himmel. Och wardt af afton och morgon den andra dagen.