För Lördagsqwällen. Andra stavelsedagen. På morgonen till denna dag, eler, mindre poetiskt, wid början af andra epoten, war jordskorpan öfverallt betäckt af watten, således ett änvlöft haf. hwilket ännu kolade på den heta, genomwåta grunden och oupphörligt afdunstade wat: tenångor, såsom ur en kokande gryta, få att haf och moln woro förenade till ett. Dh Gud fade: Warde ett fäste emellan wattnen och åtskilje watten ifrån matten. Hela den ofantliga dunstmassan war ge nomträngd af wåte, men den hade i öfrigt högst olita bejtand delar. De när mast den Heta grunden liggande mol lagren bestodo af metallångor och jords artade ämnen, alstrade af tuftens tilljöring od) det tidtals af hettan noosjuoande slam met fran smältuguan, oc mar full lom:igt ogenomslinligt. De öfwersta lagren woro af de mest flygtiga ämnen, säsom solsura, amäl: och syrgax. Mellan benge degsa swäfwade angor af chtorföreningar med metaller, allalier, kotsalt, swafwel, josfor m. m. Wattenangorna sörenade allt detta till en massa utan mellanrum. under framrullandet genom oen iskalla rymden aftoldes mer oc ner yttersta sagren, af hwilta de tätare detarne före flygtigade i rymden, men måristen före tätades till regn, i följd af köl-ens mere fan vå den yttre och wearntets på den inre sidan, alldeles som på sönsterrutarna I warmt rum en fall dag. De nore lagren funde deremot enoajt nera längsamttwuttstrala fin hetta. Denna olithet i wärmegrad moln