Behofwet af en lagbestämmelse rörande behandlingen af passagerare å angfartyg. Gähande lag, förordningen of ten 12 Februari 1864, rörande passagerare å ångfartya, bestämmer för hwarje pagfagerare blot: sex qvadratfots wågrätt yta å däck eler motswarande med afdraa af fådant rum, der paesagerare ide begmämligen funna stå eller fitta, och sedan Ivmnas allt åt redares ech befälhafwares godtycke. Följden har blifwit, att räds passagerare behandlas ide blott mycket sämre än de kreatur, med villa te hafwa äran att dela däcket, utan sämre än warorna också, och efter ren behanrdlina, fom be ofta röna, kunde man hafwa skäl att befara, att, ifall herrar Änpfartygskaptener likasom i Amerifa brukade i nörfall elva med skinkor, rädgpasfanerarne ide skulle blifwa ffonare. Oalktatt en däckspassagerare betalar mer än det betalas för hwarje kreatur och hwarje slags gods, som upptager lika stor yta fom ban, måste han wara blottställd för allt slags owärer, då teremot mycken omsorg egnas djur och waror ifyns nerhet, att de icke skola skadas på något sätt, men skepparen står och i anwar för desamma. Warorna stufwas untder räd och öfwerböljas med pressenningar; för treaturen finnas spiltor och burar; men däckspassagerarna hafwa hwarken tak, stol eller bänk, oftast icke plats på däck för tunnor och bråte, utan måsie som stengetter hoppa deremellan, de få icke komma ner för att äta under tak, ftunvom icke köpa mat o. s. w. Wi weta wisserligen, att flere ängfartygsbefälhafware finnas, fem wid inträf fande owärer, och då ntrymmet i öfrigt få tillåter, tillgoroser äfwen tädrgpagfar gerare, men detta sker of når, ej på grund af rätt, och en sådan nåd innebär alltid en wiss förödmjukelse, ver en ide förödmjukanre rätt borde finnas. Om i wår tid, då menniskowärdet får wika för penningen, här representerad af waror och sänad, menniskan tock bör ega någon rätt, böra icke däckspassagerare wara skyddare för owäder, böra de ide hafwa en bänt eller stol att hwila på, böra te ide ega rätt erhålla mat under tak ech för penningar, eller bör det ide förbjudas fartygsbefälhafsware, fom ei lemnasylitt, att mettaga dädspaågssagerare? Beswara denna fråga, herrar lapftife tare, med en laa, fom wisar eder egen bildning och aktning för ever sjelfwa, det mill säga för menniskowärdet. I