Norrländska Korrespondenten – 13 december 1867, sida 3

denna som bör bestämma follets öde? Ar det denna, men ide menniffan som bör utgöra grunden för röstberäkningen? Det är denna, penningen, personifierad, men ide menniskan, fom måste — Yes presenteras. Det är icke nittonde fetlets, det är ide upplysningens, det är ide mens niskans fordringar, utan det är pennins gens, fom skola hörsammas. Hwilket är för landet, för kommunen bättre: ett snille utan pengar, efter en dum egoistisk kapitalist? Swaret fan, äfwen om mi glömma, att förstånd, suille och insigter för närwarande ingenting wåga, ide blifwa mer än ett enda; få wida lapitalisten icke har ett för — sig sjelf. Frågan tål att wända på tönt på den! — men tag också med i rvätningen, att ett fattigt fnille är, med air seende på kommunala angelägenheter, ett dödt fnille. — Landet fan ide af fådana göra sig nytta emedan det står i wägen för — fig sjelft. Öwad wore wäl rimligare och rättwi fare än att, sasom wid clettorsoch rifö dagsmannawal, en röst äswen mid wal af lommunaliullmättige tillerkändes hwarje röstande? Men då en sädan reform I närmafte framtiden är mindre tänkbar, borde man wäl göra sitt till, för att be gränsa den nåstan obegränfate) röstskala, som nu anwändes. Ett steg framåt, om än aldrig så rlitet är dock ett frömåtgåen: ve, (om man annars icke tager steget dernäst lila långt i motsatt riltning), och då man gerna itt. utan att riskera en missderälning och fönflan af ett fel slaget hopp, fan förwånta, att enhets och jemnlithetsprinciden skall med ens genombrytas wore likwäl mycket wunnet om en trcgradig röstskala antogs såsom fastställd norm wid röstberälningen; och för att åstadkomma något sådant, bel ofde Sundswalls stadsfullmäktige endast följa exemplet af Stockholms stadsfullmäktige, hwitta bestutat, att för granskning af detta ärende nedsätta en fomitt. Dennas ute låtande torde sedan med fördel och med utsigt till ertännande kunna awändas mid blifwande rilsdag. Wi måga wädja till stadsfullmättige sjelfwe, om icke denna eller nagon annan åtgärd som drager till jamma mål är af behofwet påkallad? Men för att en sadan fomitt ide skall motwerka det afsedda ändamålet, är tlart, att den måste bestå af Perfoner, hwilsa tjena det allmänna, werlliga och icke det enstildta skcufagra intresset. Skulle ingenting från fullmältiges sida sjelsmant — som wore förtjent af allmän erfänsla — komma att företagas, är en påtryckning från arbetarens och pressens sida få mycket mer nödwandig. Wi lemna ämnet med att ytterligare fästa uppmärlsamheten derwid, att utan förändring i rösträttigheten ton arvdetaoch hwillteu mindre bemedlad fom lst aldrig blifwa representerad i fradsr inllmättige Han fan i danna myndige het aldrig finna männer, fom befrämja hans bästa, om de icke till någon del åts minstone tillhöra hans egen klass; ulan han blifwer såsom nästan i hwarjoa fall stett, så länge röstlängden icke wet utaf mera än en stor enhet (och så länge ) Begränsningen, om den fan kallas så,