Ni trodde utan tvifvel att edra skepp voro förlorade 2 Hvar äro de, min herre, hvar äro de 7) I hamnen ... för en timma sedan lupo de in.o Och det är ni som fört dem in? .. O! min herre, tillade han, med uttryck af den djupaste tacksamhet, odet är lifvet, hedern och framtiden för min dotter ni nu återger mig!... Tala, min herre, hvad ni vill ha af mig? . . . hälften af denna förmögenhet? ... jag ger er den . . 1 yNej, min herre, jag vill icke ha något ... Jag har gjort min pligt, och jag är tillräckligt belönad genom den glädje ni känner i detta ögonblicko Hermier gret och snyftade som ett barn; han ville tala, men orden dogo på hans läppar. Kaptenen betraktade honom med uttrycket af den glädje han kände öfver att ha räddat en hederlig man. ö ÅÄtminstone er hand i min! utropade IIermier. Af allt mitt bjerta) Och nu ert namn, att jag må välsigna det hvar dag i mitt lif. Charles de Karadec: behagar ni följa mig; min båt väntar vid kajen för att bära oss ombord. Två timmar efter detta oförväntade besök inträdde Hermier med glädje