Norrländska Korrespondenten – 13 december 1867, sida 2

i— —Uö—————— —— set. Han gick till fönstret och öppnade det häftigt, men såg vid sin port endast en person, insvept i en vid sjömanströja och med en liten fiat kaschett, omgifven med en guldgalon, på hufvudet. Hvad vill ni? frågade köpmannen, sansande sig. Är icke detta hr IIermiers hus? Riktigty svarade denne, förundrad öfver hvad som kunde vara orsaken till detta tidiga besök. Hermier gick ner för att öppna, och betraktade med öfverraskning fremlingen, som kom för att besöka honom, Förlät mig min herre, att jag kommer så tidigt, men nyheter af det slag jag har att förkunna er, äro alltid välkomna. Köpmannens öga lifvades och hans röst fulländade uttrycket af den oro han kände. Ilan öppnade dörren till sitt kabinett och bad fremlingen sätta sig. vMin herrer, återtog den okände och öppnade dervid på sin sjömanströja, hvarunder syntes ett par epåletter, sådana som kaptener af första klassen i franska marinen bära, vjag har velat trotsa etikettens reglor, för att skingra den oro, för hvilken ni måste vara ett rof.o Hvad vill ni säga min herre? ..... hvilket hopp inger ni mig. icke!v