Ett annat förhållande har inträdt. Det demofratiska elementet i samhållet börjar uppresa sitt hufwnd Det later fig ide längre ignoreras. Den unttige arbetaren har börjat så den heder, honom tilltommer. Man har länge insett, man har un först börjat medgifwa att arbetstlacs sen är fomhällets tärna. Arbetaren har blifwit medborgare. Han har fatt, rött rätt i samhällets angelägenheter. ÅÄnnn är denna rösträtt ringa, ännu uppwåges menniskowärdet of penningen. Men det är ide skål till misströstan. Har demos kratien först fätt ett finger med i saten, dröjer den icke förrän den fattat i med hela handen. För att tunna förwärfwa oc frame förallt bibehålla denna attning, dessa medz borgerliga rättigheter, måste arbetaren göra sig wärdig desamma. Han maste söka att äfwen i etonomiskt hänseende intaga en, så widt möj tigt är, oberoende frällIA