staden låtit werlställa gilning af ftröme ming samt för deras bedrägliga förfarande wid uppgifwande af sine hemwist jemte ersättning för de honom tillfogade foftnader, och blef detta mål, efter att flera rättegångsdagar förewarit wid härmarande rädstufwurätt, sistlidne måndag afgjort, och dömdes Erik Ersson att böta för strömmingsgilning inom staden 5 rdr och för sitt bedrägliga förfarande wid uppe gifwande af hemwist 15 rdr, samt ålar des ersätta stadefistalen Tjellander för hafda kostnader med 50 rdr 64 öre och till trenne i målet afhörde wittnen 5 rdr eller tillsammans 75 rdr 64 öre rmt. Olof Olsson dömdes att böta för inom staden wertstäld strömmingsgilning 5 rdr och ålades utgifwa försutet wite 10 rdr för försummad inställelse wid rätten eller tillsammans 15 rdr rmt, — Utwandringen. Aftonbladet har haft en genomjörd artikelföljd i detta ämne. Derutur upptages följande: Från Swerge äro utwandrade åren 1851 — 1865 tills. 36,716 personer och år 1866 sannolitt omkring 7,000 personer. Af detta antal ha twå tredjedelar wandrat till Amerita, nemligen under åren 1851 —1855 af 12,744 utflyttade ide mindre än 11,148 till unionsstaterna; åren 1856 —60 af 4,156 emigranter, 3,717 till unionen, medan under åren 1861 —65 af 19,816 utwandrade endast I,420 tagit denna wäg. De landskap fom mest ffattat till tenna felkrörelse äro landets fyr: liga. Beträffande de Yrken utwandrarne tillhörre war jortbrukarnes antal störst och woro de från 1851 —1865 11,147; tjenstehjon 10,730; handtwerks-, brufsoch fabriksarbetare 5,895; artister bygga? mästare, ingeniörer 97; handlande 435, f. d. militärer 438, sjömän 364; inhys ses och backstuguhjon 1,671; öfriga pers soner af ouppaifwet yrte 5,939. — Biskop Beckmans herdabref är fort farante föremål för pressens granskning, hwilken nästan enhälligt utfaller ogillande. Bland yttranden i landsorts-tidningarne, bar tidningen Kalmar en längre uppsats, hwarur efterföljande stycke är ett utdrag: För öfrigt är det märkwärtdigt att fe, huru prester inom alla betännelfer och i alla titehwarf täflat i skicklighet att uppe täcka jynvaftraff. Det finnes wäl knappt nägot owanligt eller olyckligt här i werls ren, fom ej blijwit utpetadt såsom sådant. Men den profana menskligheten har ouppherligt lita ifrigt täflat att tillintetgöra synrastraffen genom wetenskap och arbete. Så äro de i mörka tider få fruftarve för: mörtelferna numera ej annat än naturs liga hänrelser, hwiltas inträffande fan uträfnas lita jälert fom solens uppgång, (man försökte litwäl ännu för få år fe: van att från predikstolen omtala vem fom syntastraff). Farsoterna bortsopade for: tom hela befolkningar och kabades fyndastraff, men renlighet och wärd ha in: skränkt sarsoternas wertningar, få att nu tnappt en faller, när fordom hun: trade föllo. Kopporna t. er. fareg wara ett syndastraff och ve vöradre eller lem: lästade millioner, men Jenner tom med vaccinationen och få blef fynvaftraffets werfon nära utrotadt. Hungersnöd mar fordom wanlig efter hwarje misswext och kallates syndastraff. Nu miltras eller förekommes hungersnöden derigenom, att det ena landets öfwerflöd genom en erdnad handel föres till tratter, der brist herrskar. Öfwerswämningar fal: