Norrländska Korrespondenten – 6 december 1867, sida 2

En dröm. Berättad af Rolf Frid. (Forts. fr. nr 96). — Jo! svarade jag motvilligt, förargad på mig sjelf öfver min medgörlighet. Men ... — Har du ej tillräckligt med rikedomar? frågade han vidare. —Jo! — IIelsa och ungdom? — Jo! — En älskvärd, och uppoffrande maka? — Jo! Jo! — Nå, hvad fattas dig då? Jag vet inte, svarade jag, nedslagen af denna examen, men det bor en oförklarlig längtan i min själ, som måste tillfredställas. — Dåre! utropade han, medlidsamt leenle. Trefaldt dåre, som eger så mycket af jordens goda och likväl ej vet att skatta dessa förmåner, utan sträcker dina armar efter en bubbla, Jika tom, som den är glänsande. Jag stod en läng stund tillintetgjord af denna förebraelse samt till det yttersta pinad af dessa genomträngande blickar, som icke ett ögonblick lemnade mig, till dess han ändtligen återtog med försmädlig ton: