Norrländska Korrespondenten – 3 december 1867, sida 3

krossande blick åt ett wisst håll. Ett qwäfdt skratt förnams bland åhörarne. — Till läng: -djurläfare i Gestriklands distrikt har bland 10 sökande sistl. tigdan deterinärlfaren L. Ch. Klintman i Metelpad blifwit utnämnd. — Orsaker till emigration tunna wara mångahanda. Se här en af de mindre wanliga flag, hwarom skrifwes från WWårs gårda: För omkring 11 är sedan bite fom till orten från Nora jernwäiasbygas nad en duglig jernwägsarbetare och railsläggare, fom då genom arbete och fparsamhet samlat något öfwer 1,000 rdr. Efter fort tids arbete å statens jernwägsbyganar blef han antagen till banmästare i Wårgårda distrikt, hwilken tjenst han skötte med nit och till förmäng fulla belätenhet. Ty wärr blef han för något år seran sårad af kärleksgudens pil få illa, att han maste påtaga hymens twängtröja, hwilfen, så länge fmelmår naden rvädte, bestod af vet mjutaste tyn, men setan förwandtades till den grofs waste wäfnad, fullsatt med tuggar, och som till slut blef honom få oliclig, att han efter många och swåra inre strider beslöt att lemna fädernesland, hus och hem sumt den lida, men säkra rtjenst han här hate. Detta baslut har han äfwen satt i werket, i vet ban nyligen med nägra hunria ritsdaler på fickan begifmit fig till Åmerifa, obetymrad om hwilka mörer och försakelser han der inge till mötes, allenast han blef qwitt en Kane tippa, som här förbittrade hwarje Caon: blid af hans Lif. — Wadeo titlar. Götedorgstidningen Förposten omsormaler, att en wiss lärare wid ett wisst elementarlärowerk har för wana att under lärotimmarne öfwerhopa sina diciptar med en mängd ord, fom annat, mindre lärdt folt wanligen plägar betralta fom skällsord. Se här några prof ur denne filosofie doltors ordförrud, nemligen den del deraf, som han med werklig förlarlek höres anwanda i i läro rummet: Ore! åsna! martatta! tålljujwud, fahund, usling! o. s. w. — Laftigt. J Merites Allehanda lä jes: För beredande af ren lujt i sul itiga och ofunda rum, hafwa wi en af dagarne wårit i tillfälle se en anordning mwidtar gen, fom med llinsta möjliga toftnad och befwar wisat sig lemna de väfta vejultater. Hela apparaten berar af ingentins mer och ingenting mindre, än ett Ol lecrör, hwiltet, meo ena mynningen ute i det sria, blifwet d draget genom golswet till ett i andra waningen beluget rum, der man fer ett annat, ftyttbart, med spjell förjedt ror, trölt få, att cu del deraf fan vla) sörds inne i talelugnen, under det ena öppningen mynnar ut i rummet oc) den anora förenas med mynningen till det genom goljwet stuckna rorct! Nar talet ugnen eldas, öppnas det namnda spjollet, va luften insrommar i rummet, eter att wid kasseranset af ten vet af röret, fom bar plats i latelngner, ba blifwit lagom uppwarmd. Da eloningen är werlstäld, lan man, om man få will, afiyr ta det tvölta röret och tuda den wiYs golf swet warande röroppningen med ett litet lock, tet enda då lPUntaa af hela apparaten. Oct ar fabritor Ätterting, man har att tacka för lupyfinningenDen är enlel nog, Men just derför desio mera förtjent att sramhallas, ty nyttig ar den be stämdt, och alla anjpråt, man på densamma lan ha, förmår den tillsrersftälla.