Norrländska Korrespondenten – 3 december 1867, sida 3

och tankarne ej kunna vända sig till nagot annat. Luta ditt hufvud mot min skuldra, du lilla förtjuserska, och jag skall berätta denna dröm, under hvilken jag genomlefvat alla yfvets qval och saligheter. Sedan de intagit denna förtroliga ställning. så angenäm för älskande hjertan, började han följande berättelse: Som du säg hade jag nyss fallit i sömn, från hvilken jag blef uppväckt af din kärleksfulla kyss. Min själsoro beherrskade mig under tiden så mycket, att den äfven framträdde i mina drömmar. Jag tyckte att jag, missnöjd med hela verlden, med min lilla hustru, mina rikedomar, men mest med mig sjelf, otåligt gick fram och tillkaka i mitt rum, vridande händerna af förtviflan. Då stod en ålderstigen gubbe plötsligt framför mig och betraktade mig med få genomträngande blickar, att de föreföllo mig som pilar, hvilka inträngde djupt i min själ och betogo mig allt mod. Så töreställer jag mig att den brottslige måste känna, då han gripes på bar gerning. — IIvad fattas dig? frågade den gamle efter en stunds föriopp. IIar du ej allt hvad du behöfver? (Forts.)