Norrländska Korrespondenten – 29 november 1867, sida 4

gödseltillgängen. Sö warjehanda. Om nyligen aflidne f. d provincialilaren B. i Falun berättas åtskilliga onct doter. En gång fick han befallning att fara och befiatiga ett lit. Han for också mycket riltint til ort och ställe, betraktade litet mycket noga och afgaf få sitt protoiol, af innehåll, att litet såg få och få ut. En ffrapa härför från fundhetstolicalum uteblef naturligtwis icke. Den hade ungefär följande lydelse: Herr provin: cialläfaren B. underrättas härmed en sana för alla, att när det är fråga om att befiatiga ett lif, få menad dermed inre besiatning eller obduttion. Någon tid derefter kallades han uf lantshöfdingaesembetet till art besigtiaga 100 man bewäring. J stället för att fara till mönstringsplatsen inskickate han en reqvisition på — 100 bewäriangsynalingar och jörklarade denna anhållan unaefär sälunda: GSom tongl. fjundbetafollegium, enligt hwad dess bifogate friis welse utwisar, förklarat att mer besiatning skall förstäs obrulticn; autsa, och Då jag blifwit beordrad att besiatiaa, d. ä. ebrucera 100 man bewärina, för jag bärmed anhålla om ett lifa ftort antal, lör utt ha i vreferv, emeran re, fom stola befigtigag enligt kongl. funtbetslellegii anwisnina, möjligen blifwa ill tviastjenst oduglige. Härsör fick han suspension på ett är. Denna tid ämnade han — förmögen, ront han war — att tillbringa i Paris. När han på wäg dit fom till Sto holm, gick han upp i sundhets kollegium, rer han hare någon bekant. Samtalet föll på hans suspension, och nåpon af gubbarne yttrade derwid, att kolleainm war i stor förlägenhet för att finna någon vikarie till att under tiren stöta tjensten. B. bugakde sia derwid djupt och sare: — Jag är letig. i Detta förslag, att gifwa honom förs ortnande för fia sjelf, war naturli tmis någet starkt. Men hwad händer? Nå non vikarie stod ide på wida wägar att uppleta, orten fick ide wara utan lälare — fkollegium måtte nu skaffa den hwar fom helst — och ... B. fit fara bem inen med förordnande att som vikarie stöta ven tjenst, från hwilken han sjelf war suspenderad! — Upptåg of pojkar. Från Stavanger skrifwes den 14 Olt.: Såsem bewis rå huru långt wåra gatpojfar kunna gå i tjufpojtstrecks tan tjena, att en hop bott stora pojkar sistl. gårdag företogo fia att alldeles aftläda fia och splitter nana spat sera omtring på Bergelandsgatan Hå lju fon dog. En i närheten Hocnde man, br N., utanför hwilkens fönster ffandalen sörsiggick, hade dock den syndigheten att springa ut och hopsamla samt intaga alla oe aflagda llädesperserlarne, hwarpå han efterskickade polisen, som spelade slutakten i detta till tragedi förwandlade lustspel. Deltagarne i nöjet fingo en allwarsam efterrälning, fom sannolilt för framtiden skall betaga dem lusten att offentligen vå stadens gator wisa sig i paradisist drägt. K ArsnnAarvätfalcar