om, men de insägo att de ingenting tunde göra, tn falen mar dertill för owiss. Kl. halj 5 om morgonen walnar hon wid anblicken af ett eldregn, som faller ned öfwer fönstret. Förfärad springer hon upp, wäcker fin familj och slyndar derpå till den flygel, der vrinsen for Alla de rylten Hon hört, och alla de elala häntydningar som fällts, antogo aletmera bestämd gestalt. I otrolig Haft fig hon genom de många salarne och gangarne, under det sågorna flögo mt genom de öfwersta lojlsönsucn och det tyck: s JH porten war inhölid i röt och lågor. Hon som from fill prinsens förmak. Walte: wid dörren war borla, men wid den dörr, fom förde till prinsans jängianma: re, stodo några spanssa ofjicerare. Startlt upprörd ropade hon: INA hans höge i bet — elden har gripit målofamt oms fring sig och rasar just öfwer denna fly gel. Man besallde henne tina. Hon upprepade ifrint, högt fin maning. Då hotade man henne med härda ord. Oföre sagd tränger hon fig fram och will fielf störta in till prinsen, men ofsicerarne höllo sabeln för bröstet på henne och sade på fransta: Je från stället, min frn, s VI prinsen soswer och får ide wädas! Hon stod fom tillintetajord, plötslig wisshet grep hennes själ: det mar säledes sannt, hwad man fade hwijiat, ueml. att prinfen fiulio rödias ur wägen — ban fid Det siöo oc bratade i de I ha cj wäckas. öfra nånirgarne, saran lem ellt närma: re, allt kepg om rärvning fyntes omöjligt. Då fö hon med ers may bt utan att i att prinsens lif baroode af hennes frabbhet och jiälsnärwaro. Don lände en aus non hemlig gång till bana rum, mer of ståndet mar stort. Med ård lännedom om alla krypäl, windeltrappor och rött ningar i detta gamla frost itade hon djerst widare. Stutligen stannade hon wid en stor tafla i ett mindre labinett. Denna wäg stötte omedelbart intill prinsens jängs kammare. Hon dröjide ett ögonblick mill rådig och ängelig. Huzn ilulle Hon funna wäcka honom, uten att någon hörde vet? Tänk, om man redan war derinne. Före sigtigt trute bon på en huulig sjeder — taflan sourang fram oh genom denna öppna tapetdörr såg hon fig speiande oms kring åt alla håll. Der fanns ingen — utom prinsen, som läg lugnt i sin säng och sof. Här war ej en minut att för: spilla. Ljudlöst närmade hon fig sängen: det gällde nu att lunna ingifwa honom föreställning om den dubbla faran, utan att genom något ljud, något utbrott för råda fig för te utanför lygnande office rarne. Hon frultade, att de då skulle störta in och mörda Honom. Hon wäckte honom förfiatigt och underrättade honom dels med tecken, dels med erd om den fara, fom omgaf honom. 7Ers hörhet måfte följa mig, hwislade hon 1 bestämdt, oM ret genaft. oo Derpå tog bon twenne massiva silfwerstalar från hans skrifdord och wänlade i i det tillltö tande sabinettet. Kort efter fom prinsen, iklädd några nödwändiga lläderpersedlar od) med en belsf stad öfwer arlarne. De siyn:ade ja fort fom möiligt sramät, under det rölen war på fina s:ällen nästan ogenomtränglig cch sågorna slickade deras illäder. Don förde Honom sätert widare: och fort efter tet de lyckligt uppnatt ben del af stottet, som ide war få blottjtälto, stärtade prinsens flpgel in med ett wäldigt vän. Yitove ligare nägra minnters sömn, och han hade warit utan räddning förlorad. Wilda tjut från de församlade soldaterna hördes på alfa Håll, man mar öiwertrgad om att han brännt inne. Frinsen insan, hvilien fara han genom hennes jiälsnärwaro une gått och fade upprörd: Rät Gudshjelp har jag er att tacka för mitt Lif! Han styndade dervå ut genom slottsporten och wifade fig straxt fom den öfwerlägane styresmannen. För Lärdagsqwällen. AQAAAAAAAr äga ett ord, mände hon sig om och sprang fin wäg, fullt öfwertrgad om, alta men sordrad sammetsiavpa la