Norrländska Korrespondenten – 29 november 1867, sida 2

ymnigt njutna champagnen har gjort grefven betydligt svag, 1 knäna och målat hans annars askgråa ansigte purpurrödt. Sophie ler at hans osäkra gång, men de tre öfriga damerna skratta med full hals. Sophie är den yngsta af de fyra och tillika den vackraste. Att hon är nykomling och ännu icke riktigt van vid de nya förhållanden, hon iråkat, derom vittna en viss blyghet och älskvärd naivete. Hon har ännu icke hunnit frigöra sig från denna ljufva qvinlighet, som aldrig saknas hos den oförderfvade Evas dotter, och i brist på hvilken hon icke längre är qvinna, utan ett ömkligt, obestämdt nagot. Efter at skilligt parlamenterande stryker Sophies motstand slagg, och den nya adepten debuterar, äfven hon, med cigarren i mun. Sedan en stund ytterligare blifvit helgad åt hvilan, slår hela samlingen sig ned krivg spelbordet, för att pröfva fortunas lynne för dagen. Mot grefve Warghjerta är gudinnan oblid. Åter en bet pa trehundra riksdaler! utropar grefven, som nu blifvit nästan helt nykter af den häftiga själsspänning, utan hvilken den passionerade pelaren aldrig kan taga i kort. Beten betalas och spelet börjas ånyo, men oturen viker ej ifrån sitt utkorade offer, hvars plånbok med förundransvärd snabbhet aftagit i tjock