Norrländska Korrespondenten – 26 november 1867, sida 3

ö ture, fastän kanske något blaserad, har i dag, emedan det föll honom in, gifvit en magnifik middag för ett litet urval af sina många vänner. Jemte tvenne systrar arftagare till en ganska respektabel förmögenhet, hvilken ännu innehafves af hans gamle far, bosatt i det feta Skåne, är han en varm anhängare af penningens lifliga cirkulation och tål i detta fall intet stillastående. Derföre, så suart någon remiss från den beskedlige gubben inträffar, begrundas genast sättet huru den angenämast och trefligast skall kunna förskingras. En sådan der liten obetydlig penningesändning å tre tusen riksdaler hade anländt just i går, och dels med anledning deraf och dels för att tillfredsställa en tillfällig nyck, beslöt vår baron att i dag muntra sig med några vänner hemma hos sig sjelf. Sedan den ankommaade passerat den med sina mattor belagda trappan, Ipträder han i tamburen, hvarest en låkej i elegant livrå nästan hela dagen är posterad. En officer vid lifgardet lefver icke sällan på stor fot, så länge det bara bär sig, d. v. s. till dess antingen kreditorernas tålamod eller den ärfda förmögenheten tager slut. Med den en författare gifna rättigheten föra vi läsaren lakejens näsa förbi direkt in i det första rummet, ett mindre kabinet. Genom en halföppen dörr hö