Norrländska Korrespondenten – 26 november 1867, sida 3

Jag vill försöka följa ditt rad, att rätta mig efter hans godtyckliga förfoganden öfver mig; men för att sådant skall blifva mig möjligt, vidrör icke detta ämne. Låtom oss glädjas ät det närvarande, så länge det förunnas oss, och undvika att tänka på det kommande. Theodor log vemodsfullt och tryckte en kyss på hennes fylliga mun, till underpant på sin hörsamhet och lydnad. Samtalet sjönk derefter så småningom till sakta hviskningar och fortsattes tills soler började försvinna bakom skogstopparne, signalen till deras återvändande från den ensliga mötesplatsen.