jTrohar Jöroöltvotuts LT Fkalltt. Der TU? fumeras årligen 68,000 kilöskammer hår, fom färgadt och friseradt representerar ett fapital af 80 millioner francs. Gif Norrland en jernwäg. (Ur Förpostenp). Redan sedan längre tid tillbaka har man fett Norrländningarne arbeta för att få en jernbana dragen utefter den långa luststräcka, fom, ett sådant fommnunifationsmedel förutan, en god del af äret måste ligga afstängd från det öfriga Swerige, med risk att i krigstid blifwa af en måältig fiende öfwerrumplad, innan hjelp hinner anlända, och att i fredstid Hem sölas af hungersnöd, såsom nu torde på en och annan plats blifwa fallet, trots alla de rifa gåfwor, barmhertigheten gif wit. Detta ha Norrländningarne ock wid flera tillfällen framhållit; de ha gjort det wid sjelfwa rilsdagen — men allt förgäfwes. Det har här, likafom wid så många andra tillfällen, wisat sig, att den fom bor närmast qwarnen får först malet, oc få har hela södra Swerige blifwit försedt med widsträckta jernbanor, innan man bestått det stackars Norrland en enda liten jernwägsbit. Man har Här widlag ide blott wifat en stor inffräntthet i fin uppfattning af Norrlands stora wärde oc betydelse för wårt fädernes land, utan äfwen mot de i så många häns seenden wanlottade och tillbakasatta bygderna begått en ofantlig orättwisa, då man behagat förgäta, att dessa bygders befollning, äfwen den, redan måst lemna sina dryga bidrag till de södra landffapernas jernbanor och således också warit berättigad att sjelf komma i åtnjutande af liknande förmåner. Den nu inträffade nöden i Norrland torde dock redan ha öppnat ögonen på en god del af dem, som hittills blundat för nämnde bygders wälbefinnande: och en wältalig bundsförwandt har Norrland i dessa dagar erhållit i tidningen Wättaren, hwilken rörande rätta sättet att hjelpa nämnde landsdel innehåller en ganska förtjenstsull artikel, hwarur wi meddela nedanstående utdrag: Det finnas tre af de klimatiska för hållandena fullt förswarade näringar, ges nom hwilka Norrland lan höjas till den wigt, som det rättwisligen bör intaga inom fosterlandet, oc dessa näringar äro bergshandteringen, hwillens oändliga vitedomar landet hwarken har rätt eller räd till att såsom hittills förslösa: ftogsffötseln, fom först i fenare tider sått det ers sännande, den under seller saknat; och boskapsslötseln, som för närwarande inom wårt land får relativt lägre, än för tre århundraden sedan. Under de närmaste åren torde det för folkrepresentationen blifwa ett bland de wigtigaste föremålen för def omsorger att föfa upphjelpa dessa näringar i norra Swerige, men den mig: tigaste häfstången i detta hänseende är tommunilationer. Sjökommunikaticnerna äro ej tillräckliga; wi frulta ju hwarje dag att få höra, det hamnarne tillfrusit och att all hjelp kommer för sent. Och för öfrigt har hela det inre landet föga gagn af kustlandets lättare förbindelje med södra Swerige, fa länge fommunifationemedlen deruppe befinna fig i sitt uma rande bedröfliga slik.. Hwad fom här behöfwes, är jernwägar icke blott från tusten uppåt landet, utan äfwen direlt sommunikation med södra Swerige genom norra stambanans fortsättning. Staten eger för närwarande 100 mil jernwägar, alla föder om Upsala; när wi hunnit få samma wäglängd norr ont samma stad, stulle jernwägens ändpunlt lunna nå upp uti Vappland. OM penningarne, fom ans wändas för ett sådant ändamål, more för wisso ej bortfaftade. De millioner, som åtginge för att sålunda rödja mwäg till rilets norra hälft, skulle icke blott lemia i ränta en förbättrad ställning för ROYYlands innebyggare, en oberäknelig utmed: ling af wår indnstri genom tillgång till de onttömliga riledomar, fom nukligga gagnlösa i bergens djup, utan äfwen med ren kommit ur sigte, framträdde Ström på gångstigen, blek och tillintetgjord. Anletsdragen voro förvridna af bemödandet att bekämpa den ångest, af hvilken han marterades, och ur de