Norrländska Korrespondenten – 22 november 1867, sida 3

— Farväl så länge, Theodor. Farväl! I morgon .. Mera hann hon ej att säga med låg röst, ty stegen ljödo nu helt nära. Inspektoren hviskade intet ord till afsked, han blott stirrade på flickan med ett vemodigt uttryck i de mörka ögonen. Kramande hennes hand, skyndade han ut på den stig, som ledde åt fälten, hvaremot vår fröken, snabbfotad, begaf sig åstad på den motsatta. Grefvens resliga. kraftfulla gestalt framskymtade nu mellan de lummiga träden. Han stödde sig på en gammalmodig, mycket lång käpp med väldig guldknopp, och blickade ned mot marken. De om jernfast vilja vittnande tunna, sammanbitna läpparne syntes öppna sig, likasom talade han för sig sjelf. — Han är ung och hygglig . och högättad. Nå, nå, icke torde det vara värdt att erbjuda skräp åt grefve Björnklos dotter. Skulle hon vara nog lagsinnad att fästa sig vid en underordnad man, skall fadren likväl veta att på det bestämdaste afvisa hvarje sådan oförskämd gynnare, derom kunnen J vara öfvertygade, J simpla adelsmän, som ären nog förmätne att vagga er i hoppet om erhållandet af min Annas hand. Hjertat vill jag icke tala om; det är en sak, som endast hon eger att bestämma öfver. Bäst dock