Norrländska Korrespondenten – 19 november 1867, sida 4

warjehanda. — Rotlhschildarnes baronliga wapen wisar en man, fom öfwer axeln bär ett band bwarpå framtill hänger någonting, jom skall föreställa en bundt sille, och i den andra ändan en sten, fom dinglar och slär honom i ryggen. Anledningen till malet af denna bejynnerliga jumbol fall wara följande tradition. En af slägtens förfäder för många hundra år sedan begaf sig en gång till en marlnad, medjörande fin ens da slatt, en bundt fille, för att derpå för sa förtjena något. Till motwigt hade han bundit en sten wid andra ändan af det band, hwari han fästat siltesbundten och hwilket han bar öfwer sinldran. På må gen mötte han en man, med hwillen han fom i samsprål. Denne beklagade fia för honom öfwer den afgjorda otur som förs följt honom genom hela hans lif. Då de sliljdes åt, gaf Ymannen med oturen hos nom det råd att kasta stenen bort, säsom alltför tung att gå och fläpa på, od i ftäl fot dela silkesbundten och hänga hälften derof på hwardera änran of bandet Roth: schiles stamsader fann detta råd ganska för: nuftiat, men inappt hade han gått några alnar fram förrän han erinrade fig hwad den främmande hade sagt honom om sin ewiga otur, han wände derför om, tog ftez nen åter upp af wägen och Hängde den fom förut på ena ändan af bandet. Frame tommen till marinaden måste han här föl ja fitt silte med förlutt, men erfor händel: sewis samtidigt, att tejfaren, fom Höll på att bygga ett stort palats war i den yttersta förlägenbet för att iden ftenfattiga ängden öfwerlomma en enda wacker ften, fom änmn fattades och hwilken just skulle wara buggningens slutsten, på Dmwils —.