Norrländska Korrespondenten – 19 november 1867, sida 2

Faste på qvällsvard. När Faste sent på 4 på aftonen kom till honom, var han mycket fundersam och orolig. Qvällsvarden intogs och patronen drack ett par buteljer portvin ensam, för att uppehålla sitt svigtande mod. Slutligen sade gubben: Nå, herrn har icke sagt hvad herrn fordrar för sitt besvär, jag begär aldrig någonting för intet, — Det är så beskaffadt med andarne, att de icke kunna framkallas af egennyttiga menniskor: med penningar kunna de ej vinnas, men med ädla, uppoffrande handlingar. Jag begär ingenting annat, än att herr patron underskrifver detta papper. — Hvad är det? Hvad sju tunnor tusan? En tillåtelse för Adelaide att gifta sig med magister Florman? Lura mig icke, herre lilla! — Som patronen behagar! sade Faste liknöjdt, då tala vi icke mera om saken. Men jag kan omöjligt på annat sätt beveka anden att komma. — Hvad har han att göra med det der? — Som jag säger, jag bryr mig icke annars derom. År det större vinst för patron att tvinga Adelaide till giftermål med Kalle, än att vinna millioner med anden, så ... — Nillioner! ja, de der sköna millionerna! Gubben kämpade med sig sjelf en