Norrländska Korrespondenten – 15 november 1867, sida 4

En wiärdefull saddergaswa. En mormor eller farbror eller annan pod män brular ofta benija fin wil wilja för en nyfört samhällsmerlem ech dass förältrar genom en faddergäfwa. Man ner, efter håg ech tillaönaar, en sitjwerbänare, em sker, ett borekuvert o. d., och rå jåtene artillar nu så ofta sijwita, stannar man stundom i mille ådinhet för hwad man skall ac. våt mia få erbjuda ett vår! Gif en sparbantobof eter, kanske ännn hellre, arf en försäkringebel i ränte oc lapi talförsälringeanstolten! Hwilken som lelst af dessa böcker har wanligtwie den goda werlan att, om ten blott finnes, så inriecka dit af föräldrarne mängen styfwer, fom eljest hnappt taaecs tillwara, och salnnta har barnet efter några år en genom ränta på ränta förlofrad pen: nina, samlat utan tännbara urpoffrinaar. Hwiilen af tessa böcker bör wäljas, beror på omständigheterna ech hwars och eng tycke. Sparbantsboken har ret söreträdet, att dess innehåll fan när fom belst efter uppsägnina af föräldrarne uttagas ech efter emständiahet rnas lraf anwändas, äfwensom att, i bäntelse ar barnets röd, hela ren samlare bebäll ningen ärfwes af föräldrarne — Der emot bar försäkrinasboken vet företrä: det, att tess ärswinst är högre, säsom bestående ej blott af ränta, utan äfwen af te efter bortröende velegare fallande arf. Äfwen bar försäkringsboken ver: uti ett företräde, att den erbjuder större tuhgahet, att medlen werklinen komma barnet till gore om ret lefwer: bDiwar: ken insatser eller insamlare winster tunna utbekommas på annan tid eller i annan ortning än som wit insättningen för: behällits. Föräldrarnes obetäntsamhet eller olycka fan lätt förorsata att fpar: banksbokens innehåll är med tanet innan baruet är uppwäxt, men förjälvingd: betens innehåll är i sådant hänseende cåtfomligt. I