sfönster en karrikatyr blifwit anbragt, framställante tejsaren såsom Polichinell. Pa näsan balanserate han en täpp, wid hwars ända grefwe Bismarck och Garibalti — med öfwerskrift: De swarta punkterna — befunno sig. Bretwid kejsaren sted kejjarinnan, hwilten upp: trärde såsom sylfid och slog på en fer putta, unter vet ven kejjerliae prinsen spelate en pajazzos roll. Man förundrace sig få mycket mer öfwer tilfomsten af denna karikatyr, fom den måste ha warit ritad inne i wexelmäklarens rum och gerningsmannen såletdes war att föfa bland denna få allwarsamma korperation. En poligtommisjarie tills kallates, och tenne tät genasft borttaga karrikryren. Det uppläcktes sedan att en bethallare mid namn Oscarques war saker till det swåra brottet, hwittet han, instäld för polisnomstelen, straxt ere tände. — Botemedel mot mefiing. En una fru i Englant bare för en tiv sedan två af fina barn sjuka i messting ech skref till en wäninna för att af henne erbålla bästa botemetel emot tenna sjuktom. Wåninnan hare just vå äfwen erhällit eu biljett från en annan fru, som öns skate weta huru man late in purfor i form af pickles. Mr miusstaa erhöll ven frun, fom stulle länga in gurtorna, bos temetlet jör mossling, och den oroliga morren td de sjula barnen läste med försträckelje följanre: 7Ställa vem tre eller jyra gåänger i gansta het winättita och inpregnera tem mer satt, och inow få dagar äro re bra — Lexan war god. Wid slutet af Atelf Fiecrito regering inträffate uns ber Februgri månad en större elrswada i Stockholm. Költen war owanlint starp. Ala sjöar woro betäckta af tjock 18. Detta wållate en jätan brist på watten, att alla närwarande måste med ämbar hemta det för sprutornas gang nödiga wattenförradet. Det war ide alldeles mörtt, men temligen stark skymning, så att lagorna spritte ett prättiat sken, hwiltet tutallate mänga nyfikna, hwaraj litwäl ganska få funde förmås att langa watten. Framför hopen af nyfitna hare trängt fig en tjock och wälford herre, hwulten med armarne djupt instudkna i en muff, naget fom wid ten titen bru: kares ajwen at tarlar, frojdante fig at tet pratijulla städespelet. — Hjelp till att bara watten, herre! — fade er ung man af temligen spenslig, men kraftig gestalt och hwars tläder woro alldeles glaferate af watten, fom på honom blitwit dele spilet, rets sprutatt. — Hwad tänter han på min wän? swarate den tjocke herrn. — Jag tänker, att ni fan taga ämbarct, fom star tomt derborta, hemta watten i waten och flå vet i tills bringaren. — Sör på min gustig herre, jag stall säga honom, att jag är hej vättsväret FF — Od jag är trons priinjn ÖGujtaf — swarade den nnge bäruren, i tet han tömre hela ämbaret öjwer vet Jörbltuffade hojrättoradet. — J en dagdot d en gängywaregärd i Bebnelån tafs nyligen en ttagan, i all fin nuwetet så rörante, att mi ide tunna låta bli att återne den. Sa här stod ter nemligen: Anhålles vomjutligen att hjulen å —s gästgijwaregärts kärrer, få witt möjligt är, mätte göras runta i siället för tretantiga, hwillen form te nu betlagligen innehafwa! —— NIT s— — ——