Så ligger snart den kalla verkligheten Afslöjad för oss. — Ungdomen är slut, Och vi få pligter emot menskligheten Som oss till kamp och mödor manar ut; Vi stå vid lifvets middagshöjd, hur ofta Vi sakna nu den glada gyllne vår, Der glädjens friska rosor ännu dofta, Och sorgen likt en värsky snart förgår.