ing för det förflutna året; derpå tog lan ett nummer hvarje afton och läste ch fröjdade sig öfver sin älsklings Napoleons segrar, jemt ett år efter lem, och lefde sälunda ett år efter ela den öfriga verlden, men fann sig ynnerligen väl af denna nyheternas emna fördelning. Senare på qvällen var aftonbordet lukadt, patronen började med smöråsen, förgrymnade sig öfver att smöet smulade sig och icke ville fastna å det nyligen ur ugnen tagna hveterödet; den nittonäriga sonen, som hae all frihet och ville spela karl, följe sin fars föresyn och tömde ett stort lipadt glas mec starkt bränvin, oakadt mamma runkade på hufvudet. Den vackra Adelaide satt också vid ordet med tankfull uppsyn och at enast hallon och mjölk, hvarat hennes ippar och hy tycktes hafva lånat sin ackra färg. — Na hvad för nytt i Aftonbladet? rågade fru Krak för nan, hvilket hon ännu u det icke lyckats på edan alla henues rosor flyttat sig på ans näsa. att behaga sin alltid ville. ehude sednare åren, — Usch! ingenting, det är grufligt, tt det aldrig händer nagonting nu för iden. Orientaliska frågan väger som anligt. Kanalen vid Suez går aldrig zenom. Tidningarne berätta den ena agen någonting märkvärdigt och återtaza det följande dag. Bodde jag i Stockholm, så kunde jag ha roligt af de falska nyheterna ett dygn; nu när jag läser på en gäng tre nummer, far jag vederläggningen genast ofvanpa nyheten; det är alldeles som när jag var i staden och åt hos Schylanders. Jag begärde en biffstek, väntade en lång stund, ändtligen kom satte en sadan, varm, rykande, under en kypare och nin näsa; jag skulle just angripa honom da skrek en annan gäst, sjelfva borgmästaren: det biffstek, kypare, som jag begärde för en timma sedan! och kyparen ryckte bort maten undan min näsa — och sedan hette det att biffsteken var slut. — Ilar du fatt bref? — Jo, det är sannt, den nye informatorn kommer hit kanske i qväll var min Han skall vara en spränglärd karl, jag hoppas att Kalle skall ha nytta af honom. Lofva mi att läsa flitigt, Kalle, jag vill ha dig till student, — Pappa trakar så mycket att jag skall läsa, Ilvad tjenar det till? Pappå har ju aldrig läst så mycket och är ändå så vis. — Tig pojke, jag är ett natursnille, jag behörde aldrig titta i bok, ty allt stod klart i mitt hufvud när jag började tala. Men du är ett dumhufvud. Just dumhufven behöfva läsa, vi snilnen kunna sköta affärer, utan all annan lärdom än räknekonsten. — Jag har mera lust för affärer, — pappa, derföre är jag äfven noz ett sutile. Dessutom behölver jag icke bli så lärd för att gifta mig med Adelaide. Adelaide gaf honom en mörk blick, som innnehöll en vägran för alltid och outtröttlig vedervilja för den storvuxna ynglingen som salunda ville spela karl i förtid. Fru Krak frågade: hvad heter den nye informatorn. — Fredrik Faste. — Må han icke bli stygg emot min stackars gosse, beskedliga gumman, som ännu var lika rädd om sin långa räkel som då han låg i lindan; aldrig någonsin nändes hon straffa hans oarter ens med hardt tilltal. — Var lugn, mamma lilla, försöker han att vara stygg mot mig, så skall jag, ta mig sju tunnor tusan, blifva värre mot honom! sade Kalle med en uppsyn, mycket lik pappas. Adelaide inföll: det är obehagligt att höra en så ständigt! Kalle utbrast i en ny grof ed och tillade: hvad är det der för pJak? Pappa svär och alla duktiga karlar svära. sade den ung person svärja — Magister Florman sårade aldrig mina öron med sådana grofheter. — Ah, magister Plorman, sade Kalle, är en riktig kruka, söt i munENE RATAS PSRE WILAND TE PA AS nen, som om han alltid tuggade på karameller. icke duger han till nagot— Jag förbehaller mig att du icke talar illa om honom. — Jag förbehäller mig, inföll gubben Krak, att slippa höra talas i mitt hus om den lymmeln! Jag har begärt en gammal, stadig informator, som icke sjäsar för jäntor, u:an kan halla mig sällskap ibland, taga en näs vise sup med mig, dricka en toddy, spela brede och tala om roliga historier för mig. — Och nyheter sedan, pappa, nyheter äro just mums för pappa, inföll den bortskämde ynglingen. — Ja, du har rätt, min gosse, du Det är endast med nyheter man haller sig frisk på är icke så dum ända. alderdomen. En riktig stor nyhet, saana som till exempel en duktig eldsvada, som förstör en hel stad, en seger öfver ryssarna i Cirkassien, uppror med kanonskott, som höras öfver hela verlden, sådant muntrar upp hela min gamla kropp. Jag tycker just att Jag leker med i allt som berättas, och utan att det kostar på mig det minsta. I detsamma inrusade en piga, som sade: det kommer främmande, en herre i en skjutskärra. — Det visst informatorn, det var skönt, sade herr Krak, nu kan jag få veta nytt ifrån Upsala, alldeles är färskt, hur rågen star, hvad bränvinet kostar. Bed honom genast komma in. — Var mycket artig emot honom, Kalle, sade fru Krak till sin son, betänk han skall blifva din lärare. Sedan skall du läsa slitigt, skolka icke så mycket som för magister Florman. Man skämma bort magistrarna med krus. mamma, så har pappa alltid sagt. än jag vill sjelf. I detsamma inträdde Fredrik Faste, mycket stillsam och allvarlig i sin tarfliga resdrägt och anmälde sig sjelf sasom informator. skall icke Jag läser ej mera — Välkommen! ropade patronen, som var god värd. Herrn maste ha dugtig matlust efter resan, var så god och sitt ner genast vid bordet. Ilär i huset krusas icke. Den gamle studenten satte sig och slog genast i ett glas vatten ur karafinen, som stod på bordet för fruntimrens räkning. — Lät bli vattnet, det är farligt om sommaren, man kan sa lätt förkyla sig; nå, nå, är herrn törstig, så drick, men tag en sup ofvanpa. — Nej jag tackar, jag smakar aldrig spirituosa, svarade den gamla studenten, de het och grundlägga sjukdomar för älderdomen. hindra hjernans verksam(Forts.)