Norrländska Korrespondenten – 1 november 1867, sida 4

are gett dig för högre oc ädlare ända: ål, och kunde du följa werkningarne af wdejournalens läror inom familjhemmen, willa upptäckter skulle du ide göra! Hur ;ången arumtad ältenskapslycka, hur måns a försummade moderspligter, hur många lonomiska belymmer och förtwiflade be: ut skulle icke träda dig under ögonen! rängde din blick inom skalet af den för: ländande ytan, skulle du fe hwillen mas erad af förtlädda fjollor, fom dagligen es på werldsteatern under modets ans örandeskad. Och följderna af fåfängans rempel sedan!? — Ingen will wara den ämste. En hwar will lilna den nårmaft swan stående på samhällets trappa. Jus et pris är för högt för detta mål; ins en dygd — fyffhet, trohet, ömbhetsbes är .... Men wi bortlägga här pen san Stuggorna bli för mörsa. Ett vilja wi blott tillägga: från benämnins en fåfänga utesluta wi allt det i toa etten, fom har fnyggheten, ordningen och un behaglig prydlighet till ändamål. Omwins tans llädsel må wara en tolt af hennes woda smal och finne för den estetiska måts an, men ej af hennes blinda lydnad för lcksulla lagar, hwillas skipare äro pre tinnorna i modbutiken och på tiljan.