INCE FbetycöCtta pertwurtttt, SM SSA EYED — rötter, fom afses till winter och wår måste nedläggas med mycket större oms sorg. Ett godt sätt att till wårforer bes wara äfwen hwita rofwor synes wara, att behandla dem som surkål, d. w. s. skära vem i skifwor och lägga vem i en arop, fom betäckes omjorgsfullt med jord. Wid nedläagningen bör tillses att re tilltrampas hårtt, få att luften uttränges. Företagets framgång beror på lufs tens fullständiga u:estängante. Ecdan gropen är färdig och betäckt, bör uppe märksamheten fortfarande wara riltad på ifyrande af ve fpridor, fom uppstå genom jordens torkning. Till anwäntande under wintern förwaras rofworna på ett tillfredsställande sätt uti re man: liga högarne, fom läggas 8 fot brera, ide för spetsiga, och betäckas med halm, ris eber löf och jord. Då höstplöjningen är slutad, eller då densamma blir afbruten af winter, är bästa och lämpligaste tiden för grusning af wågarne Detta arbete bör icke försummas. Ett gort urwal af arus är af största wigt. Grästorfwor, simmjord n. m. förwandlas inom kort till dy, som förderfwar wägen, alla fremmande ämnen böra derföre omsorasfullt aflägsnas helst wid lassningen. Det är mydet bättre att i sanrgropen arbeta något, för att af lägsna allt fom fan skada wägen, än att påfesta tensamma transport och dessutom rerigenom ytterligare förderfwa wägen. Mi största wigt är att ide anwända stora stenar. Dessa förrerfwa owilkorligt alla wägar; äfwen sårana, som utan dem stulle wara geda, blifwa inom kort dåliaa. Hwarje sten åstadlommer fin motswarande grop, i hwilken sedermera watten samlas och grunden lägges till wägens förderf. Alla stenar, fom äro större än höngäga, böra lemnas i fandgropen eller krattas till fivan af wägen. Jafseende å gräswallarnes upplöjning tillråda wi stor försigtiahet. Erfarens beten lärer, att de landtbruk, å hwilka utsträckt gräsctlinga finnes, äro mer lös nande än re å hwilka hufwutjafligen säd odlas. Wi äro fullt öfwertygade om att te klagomål, fom ofta på senare tider höras öfwer lanttbrukets betryckta Nälnina, öfwer jortbryets otacksamhet, öfwer det dyra arbetet, som borttager hela min: sten m. m. till största delen hafwa sin arund i ett förwäntt brukningesätt ech i bristande arbetsambet. Genom en ut: sträckt arägedling lägaes grunden för en lönande fådesotlina, för en lönande las dugårreslötsel, för besparina i arbete och för ett lönante jortbruk. Det är myc: ket fördelaktigare att under denna eller nästa månad görsla gräswallarne än att plöja tem. Hösten är i wårt land lämp: ligast till gräsfältens gödning. Bästa görningsmerlet är äreatursspillning. Om gödseltillången ide mergifwer amvändande of kreatursspillnina på gräswallen, så fan kalk, ben, pudrett, kompest, m. m. göra pod tjenst. Mängden, fom fördelaltigast anwändes, torre ofta bero på jortens beskaffenhet. Om jorden är mar ger bör större qvantitet anwändas än om den är i port stick. För ten senare anse wi minst 20 parlass götsel, 40 tunnor släckt kalk, 6 centner ben, 30 tunnor pus trett böra anwändas per tunnland. Cnts laste sättet för aräsodlingens utsträckning är att tertill eana någon för gräswäxt passante del af egendomen, ffilja ven från cirfulationen och odla gräs få länge tet wärer bra, bwarefter man plöjer tenna tel och anwänder en annan rel till gräs, hwilfet i alla händelser bör görae, få snart ret otlas mer än 2 år och ide af ses till betning. En riklig och stark utfodring unter höjt: månaterna är af stor wigt. Kreaturen sattas terigenom i ständ att förtära det aröfre forer fom framteles fan gifwas dem. 3 alla håndelser är nödwändigt att uppgöra en forring, lämpad efter tillgången, genast börja anwänta hwad som tan behöfwas till fyllande af en möj: lig brist, enär den månafivigafte utfotringen oftast är den bästa, noga tillse att fodret ordentligt tilldelas kreaturen i de qvantiteter, fom äro afserdda till rag lig förbrukning, och att fodringstiderna noga iakttagas. Pantlanaren. Hvilket präktigt tabernakel. Gudars boning visst jag ser, Allt som fordras till spektakel, Finns kring väggarne och mer... FN a a FE