Jhtte, . (T. 0TI 1, 110(1 C(1 U. 1., slall den funna med mycken fördel an: wändas. Apparaten lostar 80 vor irmt. Bör förnuftet rådfrågas i religiösa ämnen? IJyffa Invaliven för den 27 Scp: tember berättar om en sak, fom nyligen förewarit wid kriminalrätten i Btarimir, och fom rörte en man wid namn Kurs fin, medlem af en talrik och fanatist rysk sakt, fom tallar fig frälsarens felt, bwil: ten man mörtat fin fon, säsom ett offer åt Gud. Nämnta setts lära består i en jullständig förnetelse af all jerdisk egen: domsrätt. En anhängare af densamma eger intet af hwad flag I fom helst, och ester hans äskätningessätt är allt omtring henom en personifitation af ret onta. De anje för nörwinrist att på alla fött beständigt äåkalla frälsarens nåd. Den anttlagade, fom war 27 ar gammal, mör: date fin jon, en liten gosse om 7 är, i den öfwertYygelje, att han dermed gjorde frälsaren en behaglig gerning. Hans egen berättelse om förbrytelsen lydde få: lunda: 7Cn natt hare jag en så stark tändla af, att menniskoflägtet innan fort slall gå under, att jan ej tunde jå ett ögonblics sömn. Jag stod upp och tände alla lamporna framjör hetgonbilterna, od) under det jag kastade mig ued på tnä, bad jag innerligt till Gud, att han måtte frälsa mig och min familj. Plötsligt fom den tanken på mig, att jag borde Jrälsa min fon från ewig förtömelse; ty då detta milt unda barn war en wace fer gosse, wadruic an de flefta gossar i grannskupet, jsru! ate jag för, att han efter min töd stulle blifwa helwetets byte, och jag beflöt dersöre att offra hor nom åt Herran. Uppfydd af denna tanke fortfor jag att bedja. Jag fade till mig siell, att om under min bön tanten att offra min fon til Gud fom på mig från högra sitan, skulle jag sätta ven i wertet; tom han teremot från wenstra fivan, stulle jag låta den fara; ty efter wåra religiösa lärogrunder är ten tante, fom kommer från högra fidan, från wår goda engel, medan den, fom kommer från wenstra sitan, är en ingifwelse af vjef: wulen. Ejter en lång bön fom tanten på mig från högra sidan, och jag återwände full af glädje till det rum, der min fon sof wid sitan af min hustru. Då jag wisste, att Hon skulle motsätta sig det offer, jag önskade bringa Gud, sände jag henne ut på tornet för att hemta lifsmetel. Då hon gått, häckte jag min fon och fare till honom: stå upp, min fon, tag på dig vin hwita stjorta, att jag må fröjdas åt din åsyn. Då han ajort detta, lade jag honom ned på en bänt och stack honom flera gånger i magen. Under kampen wred sig bar: net ofta under tnifwen, och då man fann vet, war det betäckt af får. Sasom tet synes, för att göra ett slut på barnets livande, uppsprättade fadren magen upp: ifrån och ned. Detta fruktanswärda uppträde egte rum i soluppgängen. Kursin förklarare, att just som barnet dragit fin sista suck föllo solens sörsta strålar in genom fönstret, och i ett anfall af hänryckning föll han ned på knä och bad Gud att nådiat emottaga hang offer. Karsin fortsatte fin förtlaring salunda: vFfaomma ögonblick jag kastade mig ned för helgonbilrerna, och under det min jon låg simmande i sitt blod, gid dörren upp oc) min hustru inträvde. Hon fåg önonblickligen hwad fom häadt, och flagen of förskräckelse föll hon afswimmad på golfwet. Jag lyfte upp henne och fare: gå till polismästaren och berätta honom allt. Jag will gifwa helgonen en felt. Sedan han blifwit fängslad, mig: rade Kursin på det bestämdaste att för: tära någon föra, och han roa af swält, förrän dom lunde sällad öfwer honom. Lördagen. För dig, o Lördag! skola nu