lade näringens prornkter, och te, fom ej behöfwa göra det af twingande nöd eller af konseqvens, skulle utan twifwel ändock göra en god gernina med att genom sitt exempel af återbhållsamhet föregå och uppmuntra andra, för hwilka det wore en wälbehöflia winst på samma gång fom det wore en protest mot brämmingd: brännarne. J N. D. A. läses följande från en ädel personlighet i hufwudstaden utgångna förs flag till ett wertsammare afhjelpande af nöden i Rorrland. Ett lätt werlställbart förslag. Då man är öfwertygad, att en hwar önstar tunna afwärja den förfärliga nöd, fom hotar wåra landsmän i Norr: och Westerbotten, men kanske dock mången af fals blygsel afhålles derifrån, för det man ej har råd att gifwa mer än högst obe tydligt; skulle genom nedanstaende förslag tillfälle kunna beredas hwarje medborgare i hela ritet, som ej sjelf är ett nödens barn, att utan någon fändar uppoffring med en ringa skärf bidraga till den frifts liga wälgörenhet, fom här är af behofwet få högeligen pålallad, och om hwars ända: målsenliga anwändande man tillika kan wara förwissad, då penningarne insändas till de nödhjelvskomitdger, hwilla redan åtagit fig att emottaga de inflytande med: len och waka öfwer deras fördelning. Man har fålunda tänkt fig, att detlems nade bidragen skulle bestämmas endast till 25 öre personen. Listor till anteckning sunde spridas i täderna inom hwarje qvarter eller distrikt f ordningsmännen eller andra dertill williga menniskowänner samt på landet inom hwarje focken af pastor eller någon annan för fina hungrande litar ömmande kristen. En dylik metod för afhjelpande af nöd, då någon större olycka drabbat ett talrikare antal medborgare, har begagnats både i England och Nordamerila och har manli: gen ledt till ett ganska godt resultat, då de många små bidragen uppgått till 100,000-tal8 rdr. vWi instäm:na till fullo i ändamålsen. ligheten af detta sörslag och uppmana i första rummet ordningsmännen inom huf: wudstaden att skänka det fin uppmärfjame het. Exemplet skall sätert winna efterföljd i landsorten. Då de färffilda pos sterna blifwa få små, fon specificerad res dowisning för hwarje verson ej blifwa möjlig i tidningarna och torde ej heller wara nödwändig. Deremot wilja mi åta: ga oss att införa redowisningen i wår tidning sålunda, att hwarje post, som ordningsman, preft eller annan person sålunda insamlat, införes tillika med in: samlarens namn, fom i detta fall bör ut fättas till upplysning för de säärskilda gif warne. Tillita fästa wi änvo uppmärte samheten uppå att alla sålunda insamlade medel insändas till Stockholms undföttz ningsfomitt för Norrland, ifrån hwillen wi mottaga uppgifterna på de poster en hwar insamlat, på det att penningarne härstädes må förwandlas i mjöl och fpans mål m. m., fom, wi föga det än en gång, är den enda form, hwari undsättning bör gifwas, för att förekomma förnyandet af missbrul, fom tillförene egt rum, då peu: ningar stickats. Om en annan wigtig omständighet taga mi of äfwen friheten att erinra, nemligen ändamålsenligheten deraf, att de i landsorterna bildade fomiterna äfwensom alla andra, Mwilfa insända bidrag ware fia i förnödenheter eller penningar till Stotgohms undfättningås tomits för Rorrland, i allmänhet öfwer: lemna åt denna fomitt att beftämma för: delningen emellan de olifa behöfwande tä nen, till hwilka Wefter-Rorrlands nu åf wen tommit, efter den grad af nöd, fom i hwart och ett herrskar, hwilket naturligt: wis icke hindrar den, som specielt tillfännagifwer, att han önskar, att medlen skola disponeras för ett wisst län, att få en få dan önskan uppfyld. Wi accentuera detta derför, att mången kan föreställa sig, att, fastän bjelpen till Norrbotten är af He hofwet först pålallad, nöden derför derftädes nn wore störst, hwillet ingalunda är fallet, såsom tillförene är upplyft. (Jnsändt och betaldt). Det synes werklixen fom skulle Naturen med alla sina unter ej wara wärd bre Au for ter uti jm Å