Norrländska förhållanden. Nören i Norrland, fom wäcker få all: mänt deltagande och fom utgör ett ämne, hwaraf wi bedje wåra läsare ännu ej förtröttas, ger anledning till åtskilliga betraktelser, hwilkta förtjena behjertas. Ett gammalt ordspråk säger, att det är ingenting ondt, att ide dermed är för: enatt något godt, och skulle man full följa denna sats i fina konseqvenser, skulle man wilja antaga, att ju större ondt, desto mer gort fan det hafwa till följd. Detta skulle funna flå in på Norrland om wi befinnas hafwa rätt i wåra härnedan uttalade åsigter och om dessa tillämpas i det praktiska. Det kan ej förnetas — ty det är på orter fom wederbör offentligen erkänrt — att periodiskt inträffar ymnigare arz betsförtjenst i åtskilliga delar af landet och deraf tillkommen owanligt stor pen: ningtillgång alstrat lefnatswanor, fom föga öfwerensstämma med landets manliga och normala förhållanten. Så är ret t. ex. erkäncdt, att laffedridningen der till en orimlig grad tagit öfwerhand och slukar fabulösa summor, hwilka med temlig wisshet äro beräknade, hwadan man äfwen funnit sig föranlåten att bilta foffe-måttlighets-föreningar för att i någon grad stäfja det onda. J fame manhang med tetta lättsinne att före slösa stundens möjliga besparingar för de kommande onda tidernas behof stär den företeelsen, att sparbankswäsendet, hwarigenom skulle kunna lockas till bes sparingar genom det att de gjordes frufttbärande, står i hela det öfre Norrland på en jämmerlig fot, ja man kan till och med wåga det päståendet, att fparpanfsiveen är en okänd itc just i de ors ter, der ten skulle hafwa bästa fältet för en wälsignelserik wertsamhet. En af nödens lärdomar wore således: återgå till ett med natur och förhållanden mer öfwerensstämmande lefnarssätt och inrätta sparbanker för att derigenom underlätta besparingar från den goda tis den för den onda. Wid tal om periodiskt ymnigare arbetsförtjenst för wissa orter inser man utan twifwel att wi afse hufwursakligen förtjensterna wid timmer afwerkningen. Så fördelaktig denna kunde wara för landet om den bedrefs på ett förnuftigt och rätt sätt, få mycket både moraliskt och ekonomiskt ondt har den nu gjort wid ret sätt, hwarpå ten nu bedrifwits. Att den werkar moraliskt förderfwande, wisa bland annat de ofantligt många beslagen på olofligt afwerkadt timmer, och illustreras till yttermera wisso af de bekanta rättegångarne i Lycksele och Umeå i detta ärende. Det bjertast framftå ende ekonomiska onda, fom wisar fia af den pågående skogssköflingen — ty annat namn fan swårligen gifwas en timmerafwerknina, fom sker få föga rationelt, att hundratusental timmer årligen taaas olofligen, och således alldeles plan. löst — är de llimatiska förändringar fom häraf blifwa en naturlig följd, bes klaglinen ingalunda till ett bättre, utan just raka motsatsen; ty både ältre och nyare tiders erfarenhet, i milda och hårda klimater, wisar owererläggligt att uthuaaningen of skogarna lemnat lantet till ett rof för temperaturens förstörande traf: ter, att wäxtkraften, beröfwad sitt modererande skyrd, få att föga frusit eller