Elfridas löften. Skizz af Pilgrimen. (Forts. fr. n:r 81). Efter en längre ömsesidig tystnad rrågar fadren: Vill du, Elfrida, lemna denna fläck — tror du att din smärta skulle skingras genom omvexlande förströelser, så har jag medel att kunna bestrida en resa så inom som utom täderneslandet. I afton kan jag ej besvara pappas fråga; jag vet icke sjelt hvad jag vill; jag vet blott att jag är tacksam mot min far ... jag vet icke hvad som är bäst ... i detta ögonblick synes det mig omöjligt att resa, omöjligt att stanna qvar, omöjligt — att lefvan Hon kysste sin fars hand, sägande: Förlåt om pappa i afton saknar mig vid bordet, men jag behöfver vara allena. Och det blef morgon. Elfrida mötte sin far i salen med en lugn och klar uppsyn. Inga spår af tårar syntes på bennes ansigte. Det var blekt som vanligt, men en stilla frid, eller rättare en fullkomlig resignation, stod att läsa 1 detsamma. vHar du tagit något beslui?ata