Elfridas löften. Skizi af Pilgrimen. (Forts. fr. n:r 80). Elfrida hade icke någon annan lärarinna än sin mor, som sjelf erhållit en ganska vårdad uppfostran. Akven som gift, när tiden syntes henne läng, fortsatte hon sina lektioner i musis, teckning och målning. Strängt tadlade man den unga husmodren, som vårdslösade sitt hus i och för sina talanger och nöjen. Men hvad de förenämnde beträffade, inbringade de nu en rik vinst för hennes dotter, då hon var i tillfälle att sjelf bestrida denna undervisning, ett för alla mödrar, som kunna, efterföljansvårdt exempel. Elfrida var en ganska talangfull flicka, kunnigare än mången, hvars uppfostran kostat kapitaler, af hvilka räntan varit tillräcklig för att underhålla en mindre familj. Inom tre månader hade bouppteckuing m. m. egt rum. Ett sednare testamente, lagligen bevittnadt, blef uppläst i flera personers närvaro. En af den aflidnas grannar och vänner, brukspatron Bill, hade i det första blifvit utsedd till Elfridas förmyndare, hvil