ras barn sprida sig i rika grupper kring gräsmattan på gårdsplatsen. En oöfvervinnelig lust fattar oss att träda in i boningshuset. Derinne är så tyst som i grafven, så tyst att man tycker sig kunna höra ljudet af en fluRummen äro fint städade, De mörka, gas vinge. men dystra och ödsliga. tunga gardinerna äro utbredda för fönför att skydda möblerna för Efter att vi sterna, solens förbleknande strälar. passerat flera rum, stanna invid tillåst dörr. Tvekande, om vi skola öppna den eller icke, bestämhafva en ma vi oss slutligen för det sednare, och träda sakta in i sängkammaren. Rullgardinerna äro vändande oss åt sidan möter oss anblicken af en af lidande och sjukdom tärd qvinna, hvilande på sin bädd. En ung flicka sitter beedvid henne, hällande hennes hand i sin. neddragna; Mamma begär ett löfte af mig; det må vara af hvad beskaffenhet som helst, så skall jag, vill Gud, fullgöra det h ber dig gifva mig det gifta dig ...hvad säMen om jag löfte, att aldrig ger du då?? Utan ett ögonblicks besinning svarar den unga älskande dottren: Att jag lofvar det. Tack, Elfrida, detta löfte förljufIngen sjelfvar mina sista stunder. viskhet ligger till derföre .. tror du det 7 vJag tror grund allt hvad mamma säger .. Det är af kärlek till dig, som jag begär detta löfte. Om menniskorna hunne så långt, att de blefve englar redan på jorden, då kunde äktenskapet kanske blifva den lustgård, som drömmer om, när hjertat första gången fäster sig vid sitt — ideal; ett löfte till en döende moder är bindande, isynnerhet för en sådan själ som din — och derför hoppas jag, att detta löfte blifver afledare från många sorger och bekymmer för dig Får jag icke sorg, får jag icke bekymmer, när jag förlorar min goda, goda mor? ... yVäl sannt ... i början blir det svårt, men religionen och tiden läka det såret ... ingen ogift qvinna kan blifva så olycklig, som den gifta . Mamma har ju sagt, att min far var en god meunniska.). Ått vara en god menniska och en god make, är icke detsamma; barnen äro de enda fröjder äktenskapet skänker; men dessa blifva ofta tvistefrön .. i man en nog Var jag äfven ett tvistefrö? pJa, mitt barn.n Känner mamma ingen enda man, som mamma tror blefve en god make 79. Utan att besvara hennes fråga, säger hon: Tro icke, Elfrida, att jag vältrar skulden ensamt på honom ... ack nej, långt derifrån; jag felade mycket äfven jag och du, Elfrida, har också dina fel, hvaraf både dina barn och din man skulle lida, om du gifte dig. Det är bättre att fly sjelfmant kasta sig deruti; bättre att fly frestelsen, än atttrotsa densamma. Efter en stunds tystnad återtog modren: Löftet är ju gifvet? Ja, och skall aldrig ryggas ... Tack, Elfrida, ännu en gång och många gånger, varm tack v5 Åter en kort tystnad. Men derefter yttrar hon: HJa, Elfrida, annu i denna stund älskar jag din far .. Skulle mamma ännu en gång vilja träffa honom?) Ivarföre tala om det som aldrig kan hända?) Den sjuka reser sig upp i sängen. Hennes ögon blicka vildt kring sig. Den förut svaga rodnaden öfvergår till en glödande färg, som sprider sig öfver hennes ansigte. Krampaktigttrycker hon händerna mot sitt bröst. Om det icke kunde händas, svarade dottren, oskulle jag ej tala derom. Mamma — ingenting synes så omöjligt här i verlden, att det ej kan inträska . faran, än att Säg sanningen, har han återkommit till Sverige?) Ja; det är blott en timmes väg till det ställe, der han för närvarande befinner sigo Hon afsvimnade i sin dotters armar. Aterkommande till sansning infaller hon: Någon sade att Alexander skulle vara här ... i Sverige, men det är icke så då hade han nog kommit till sin stackars, öfvergifna Maria ... ty han hade ett försonligt hjertap Men om han fruktar att hans Maria ej vill taga emot honom 20 Iuru skulle han kunna frukta det?) Skola vi skicka bud till honom?) Ja .. nu i ögonblicket? Men om mamma icke skulle tåla denna häftiga sinnesrörelse. Lika mycket hvad jag tål ... eller icke tål ... jag tål allting bättre än denna pinsamma längtan Gå, Elfrida, men kom snart igen ... Elfrida kom tillbaka. Kanske var det oförsigtigt af mig, ja att säga mamma det så häftigt ..men äfven han längtar .. troligen knotar läkaren, då han får veta hvad vi gjort. Läkaren ... honom 20 Hon tystnar, men återtar: vJag vill se honom derföre, att döden är gifven ... men om jag vore hvem bryr sig om