Elfridas löften. Skizz af Pilgrimen. (Ur Umeåbladet.) I. Der borta på udden af en klar insjö, af ej större omfäng, än att ögats synkrets på en gång förmör omfatta densamma, skymtar fram mellan träden ett landtställe, hvars anblick är så glad, så vänlig, så inbjudande, att den tanken omedelbart uppstär hos hvar och en, som har sina vägar der förbi: Här är trefnad, här är frid. Ytan är ju vanligtvis en måttstock för värt omdöme? I den oftast blanka vattenspegeln afteckna sig konturerna af en bland löf och blommor inbäddad hvit envånings-byggning. Intet stängsel sluter sig deromkring; medelst några uthuggningar har man här en fri och obegränsad utsigt. Det är i slutet af Maj månad; dagen är klar och solig. Nagra strömoln, liknande hvita ornamenter på en blå emaljerad botten, teckna sig på en för öfrigt molnfri himmel. Med ett ord, hjerta och sinne taga ett angenämt intryck af den friska vårmorgonen. Det hela erinrar oss om en täck blomsterparterr i större skala, ty Flo