ligt? IIvarför kunde han ej betrakta den helige Osiris stränga anlete? — Vidare, vidare, — här står Isi och hennes syster Nebthi, — en tryckning, — lätt och ljudlöst vrider sig stenen. I feberaktig rörelse stiger Petisi in i öppningen, sätter sig, drager upp stegen, sätter den ned åt inre sidan, sluter till sin ingång, stiger ned, — ollamar (mörkrets gudinna), var mig nådig! suckar han, — nu står han obemärkt och säker inne uti konungens skattkammare. Om blott den lilla lyktan kunde gifva en starkare belysning! Men hall, der står ju stora, dyrbara lamphållare, och sjelfva lamporna stå uppe pa dem, man behöfver ju endast antända dem. — Så! Nu är det ljust i salen! Ah! Sådan prakt, sådan herrlighet hade Petisi ej väntat sig! Rundtomkring stå bord af välluktande cederträ, och på borden och i kistorna rikedomar utan tal! Här ligga knippor af guldstänger, liksom man derute vid Nilen ser det ligga knippor af vassrör. Här äro vaser och dryckeskärl af guld och silfver, af hvarje storlek och form. De finaste arbeten i ädelstenar, — figurer i brons, — dyrbara urnor af glas och måladt porslin, — hela bäcken fulla af guldringar — de mest briljanta omaljarbeten, — statyetter af guld och förvillande likt eftergjorda ädelstenar, Lillfverkorgar, fyllda med ännu ej bearbetade ädla stenar, granater, karoeoler, heliotroper 0. 8. v. — Koraller, elefanttänder, strutsfjädrar och strutsägg, ebenholtz, panterhudar, — silfverstänger och silfverringar, — hela säckar fulla af guldstoft. — utländska vapen inlagda med guld och ädla stenar, kedjor, armringar och breda halskragar, helt och hållet sammansatta af guld och juveler, — hvem förmår att uppräkna alla dessa herrligheter.