Norrländska Korrespondenten – 20 september 1867, sida 4

foganre, när ni erhållit desamma. Om ni wål upptager min önskan, skall ni ha gjort mig en tjenst, hwilken jag, Llittes rärt tapet, aldrig skall förgåta. Jag har ben äran, högtärade förf. till Ceiars lefnad, att med aktning wara Eder mycket hörsamme ech tacksamme kollega Alexander Dumas. Napoleon HI skickare mycket riktigt fin follena de 12 broschyrerna. — Adams död. Niohundrade och trettio år gammal mar Adam då han kände domarens ord inom fig: du ffall döden dö. Låt alla mina wänner komma in för mig!, fade han till den gråtande. Eva, på det jag må fe och wålsigna dem. De kommo alla på fadrens bud, och stodo der flera hundrade, bedjande för hans lif. Omwem bland Eder, fade Adam, mill gå till det heliga berget? fanfte kunde han der utwerka något för mig, och bringa ig en frukt från lifsens träd. Alla bans föner erbjödo fig genast att gå; och Seth den frommaste, utwaldes af sadren till beskickningen. Han strödde aska på hufwudet, och skyndade åstad, utan att stanna förr, än han stod wid Paradisets port. Låt honom finna nåd, bad han, och sänd mig en frukt af lifsens träd. Hastigt stod en glänsande engel der. Men i stället för frukt, höll han en gren med tre blad i fin hand. Lemna din fader denna, fade han wänligt, att läfta fig med på sitt yttersta, ty ewigt lif bor ej på jorden; men skynda, hans tid är all. Hastigt ilade Seth hem, tastande fig ner för fin fader. Jngen frukt af lifsens träd, bringar jag dig, fader! men denna gren gaf engelen dig till wederamwickelse i döden. Den döende tog grenen, och gläddes. Han inandades af den paradisets wällukt; då upplyftades hans fjäl: harn, ewigt lif bor ide för of på -jor: den, men följen mig efter; af dessa blad inandas jag en annan werlds mällutt. Då brast hans öga, själen flydde; Adams barn begrofwo fin fader och gräto öfwer honom i 30 dagar; men Seth grät icke, han planterade grenen på sin faders graf, wid den dödes hufwud, och kallade det: uppitåndelfens träd. Den lilla grenen wäxte upp till wäldigt ett träd, och många af Adams efterkommande stärkte fig mid det, samt med twisten om ett annat lif, fom denna tröst till många följande slägten. J Davide trädgård blomstrade det trädet ffönt tills den bedårade sonen började twifla på odödligheten. — Återlösaren uppgaf sitt lif på en stam af detta träd, flältande från denna det nya lifsens mäls luft, med ny friskhet ibland all werldens folt! — Gtt ungt fruntimmer, fom blef er: bjuren af en gammal ungkarl att sitta i hans knä, gaf henom följande swar: Nej jag tackar, min herre, jag är mertk: ligen rärt för att en få gammal ftol ffall ramla omkull med mig. Sjöfartsunderrättelser.